josefine lind

Som jag nämnt tidigare, så är det ganska mycket som skiljer mina graviditeter åt. Inte bara allt psykiskt (som ni kan läsa om HÄR) utan hur kroppen kommer reagera rent fysiskt. Jag älskade att vara gravid med Manfred och tyckte jag var finaste i världen, någon gång från vecka 22 dårå för innan dess kände…

Jo, men att det skulle gå fortare att få lite mage den här gången det var jag ju rätt säker på eftersom allt verkligen var uttöjt och ”redo”. Men att det är en sånhär stor skillnad redan?! Den vänstra bilden är från vecka 17 med Manfred och högra är tagen igår kväll, alltså i vecka…

Jag har alltid sett mig själv som en pojkmamma. Det har alltid varit två grabbar, en Sigge och en Manne. Så att Manfred var en Manfred var väl inte direkt jätteöverraskande. Även om jag någongång i vecka 6 fick en känsla av att det var en flicka. Idag damp kallelsen till RUL (rutinultraljud) ner i…

När jag plussade med Manfred var det som att verkligheten och overkligheten gick hand i hand. Supermärklig och supermäktig känsla. Och lycka. Obeskrivlig lycka. Så att stå där, med sitt andra plus, och inte känna någonting är tufft.   Mensen levde sitt egna lilla liv när den kom tillbaka efter förlossningen. Ibland dök den upp…