josefine lind

Jag har alltid sett mig själv som en pojkmamma. Det har alltid varit två grabbar, en Sigge och en Manne. Så att Manfred var en Manfred var väl inte direkt jätteöverraskande. Även om jag någongång i vecka 6 fick en känsla av att det var en flicka.

Idag damp kallelsen till RUL (rutinultraljud) ner i brevlådan och det är ju inte utan att det kittlas lite. Av flera olika anledningar vore det mer praktiskt med en till pojke. Vi har alla Mannes kläder kvar (duh, han har ju knappt hunnit växa ur några ;-)) så då slipper vi köpa några – som att vi inte skulle köpte exakt lika mycket nytt i alla fall. De blir nog ännu tightare om de är av samma kön och vi kommer därför uppfostra två mini-Victors, som bara hade hyss och tjuvrökning för sig. Och så slipper vi riskera att flicketösen ärver min PMS.

Men det vore ju så jäkla roligt med en flicka.

Vi planerar inte att skaffa fler ongar efter denna. Vi har en känsla av att vi kommer att vara rätt mätta på det efter de närmsta åren med två under två. Och bara tanken på att jag ska gå igenom en till graviditet är inte speciellt sexig direkt. Så det vore en ära att få ha en av varje på något vis. Trots eventuell PMS.

Med Manfred hade vi ju vår Snipp- eller Snoppfest där alla våra kära fick komma och käka av vår specialbeställda tårta som vi skulle skära och blotta den antingen rosa eller blåa fyllningen, beroende på könet. Den här gången har vi bestämt att bara låta barnmorskan berätta vad hon ser. För det är för mig ganska oundvikligt att det är skillnad på den här och förra graviditeten.

I det stora hela är de lika men också ganska olika.

Cravings: hade jag inga med Manfred, mer en enorm hunger. Den här gången är jag mycket mer sötsugen men inte mer hungrig än vanligt. Därför har jag heller bara gått upp 1,8 på dessa 16 veckor, hehe. Blir förhoppningsvis inga 25 kilo som med Manfred.

Illamående: med Manfred mådde jag illa en hel vecka i sträck men sen försvann det och jag spydde kanske totalt 3 gånger under nio månader. Denna gången upplever jag ofta illamående, speciellt när jag blir trött på kvällarna. Jag har därför kräkts i större utsträckning. Tyvärr.

Humörsvägningar: jag är en känslostorm och med Manfred var jag mer otålig och känsligare. Nu är jag som en jävla tornado och det är inte helt sällan som jag vaknar på ururselt humör.

Utseende: likt förra gången känner jag mig skitful. Det vände i vecka 21-22 nångång så det återstår väl att se. Håret känns mer flått denna gången och det kan jag inte minnas sen förra. Men i stora hela är det ingen skillnad.

Hormonrand: fick en under naveln med Manfred och den har inte hunnit försvinna …

 Svullnad: hade elefantfötter och kunde inte ha min klocka på mig med Manfred. Inte märkt något sånt ännu.

Det finns massa skrönor om hur man mår hurvida man väntar en flicka eller pojke, och mycket pekar på flicka. Men jag är helt övertygad om att det är en liten Harry. (Jag äääälskar namnet Harry men Victor lär behöva en hel del övertalning om det ska gå igenom hehe…)

Vad tror ni?♥