Jag lovade ju att börja från början, så att skriva om att vi redan nått vecka 15 är kanske att gå helt åt andra hållet. Men visst känns det bäst att start fresch en måndag? (ja, jag väntar fortfarande på supportens hjälp med bloggflytten)
ANYWAY!
Igår gick vi in i vecka 15 och vi insåg att det går så HIMLA fort denna gången – och jag hinner inte med att vara gravid. Så fort jag vaknade när jag var gravid med Manne var det Manfred jag tänkte på. Nu när jag vaknar är det fortfarande Manfred som är min första tanke (okej, kanske att jag hinner tänka JAG DÖR JAG ORKAR INTE JAG VILL SOVA JAG SÄGER UPP MIG innan…) Den här gången är det mer fokus på det negativa. Missförstå mig rätt, jag är superglad att det ligger och gror en 8cm liten ärta i magen!!! Men med en 8månaders bebis är det svårt att hinna med den där euforikänslan. Och o’boy vad svårt det var att acceptera i början (mer om de känslorna i ett senare inlägg)
Kroppsligt känner jag mig .. tjock. Jag hann inte gå ner alla gravidkilorna innan så startvikten var ju högre den här gången, och eftersom allt redan var så utsträckt så gick det så fort – men den där söta lilla kulan som syntes i samma vecka med Manfred upplever jag inte den här gången. Nu är det bara fläbb! Speciellt på kvällarna, då tarmarna hunnit växa till sig.
Så nu ska jag strosa lite på stan och köpa lite större kläder. Man växer på mer ställen än magen (tyvärr) så de flesta av mina kläder, som inte är gravidkläder, är tighta lite överallt. Har dessutom bara ett par gravidbyxor sparade eftersom de andra blev rejält utslitna sist, så utbudet av kläder är SÅDÄR. Skönt med alla reor överallt! Plånboken hoppar redan.
Senaste kommentarer