Jag har typ börjat på det här inlägget fem gånger senaste dagarna men inspirationen är helt väck. Och då mår jag ändå väldigt bra! (Efter lilla dippen för två veckor sen) Med en liten, som nu redan är sju månader, så går allt i ett. Och med en halvkass mobil med fullt minne så blir det inte mycket bilder heller. Men dessa ovan tog Aida när vi var hos henne och twinsen i veckan! Det var längesen vi var där nu och utvecklingen på alla tre grabbarna var häftigt att se. Manfred var nog bara 5 månader sist och satt mest i mitt knä och vågade inte sig på så mycket. Nu var det fullt ös på honom och det märks hur mycket han älskar andra barn! Ska utforska varenda liten del i detalj, vilket inte uppskattades av alla parter kanske ;-) Underbart att se dem sitta och "snacka" med varandra. Så gulligt.
Just nu ligger jag och kollar på film, på mute. Njuter av tystnaden kan vi säga!! Senaste tiden har Manne sovit mindre, kanske en timmas nap och två halvtimmars istället för tre på två timmar (yep he's such a sleepbaby) Så det blir rejält gnälligt om den där timmen inte blir av. Men
victor sövde honom i vagnen innan han stack på en golfrunda och peppar peppar så sover han fortfarande, efter en förmiddag med gnäll, matkaos och bad i vasken (och över hela badrummet) Då är det rätt skönt att stänga av sig lite!
Annars då?
Jo men det rullllaaaar. Semestern är på ingång, Manne ålar och kröp något steg igår, är världens gladaste bebis och teaterapa. Det är en fröjd att ta med honom på nya platser för han är så himla nyfiken. Men med så mycket energi i en sån liten kropp är det svårt att inte få myror i brallorna vid 4 på morgonen …… Då kör vi omsövning så det står härliga till! På den "privata" fronten är det också lite nytt på gång, hoppas jag, och jag är väldigt ivrig. Drömma får man, eller hur? Ikväll ska vi hem till V föräldrar och käka pulled pork<33333 Sist vi åt det var vi precis hemkomna från BB med Manfred<3 Han var ju planerad att komma med snitt på måndagen, så på lördagskvällen skulle vi bjuda familjen på pulled pork en "sista" gång. Men lillskiten kom ju redan på fredagsmorgon så då blev det ingen bjudning. Men V föräldrar hade gjort iordning maten i all fall, så att vi kunde gotta i oss det i lugn och ro – med Manfred i nestet på bordet. Den finaste och godaste måltiden någonsin!!!!! Och kanske virrigaste, jag kunde inte sluta tilltala Manfred som "hon/henne" och tillslut fick han heta Bosse. Haha, åh. Jävlar så trötta vi var <3
Ni måste hälsa på i Växjö snart ?