josefine lind

jag kan va ditt plåster & skydda dig ett tag men alla vet att plåster faller av.

Ensamheten. Som ett stort hav av kärlek. Jag värdesätter ensamheten. Jag behöver få vara ifred. Få va lite inåt, för man blir trött på att alltid behöva vara utåt. Det sprudlar energi och värme och action ur mina ögon och mina stora pupiller (man kan tro jag röker på ibland) ser världen med beundrande ögon. Men när jag vill va ensam sluter jag bara allt och stänger av. Då går tiden fort och jag bara flyter med. Underbart. Man hinner tänka mycket när man är själv. Man inser sånt som man kanske inte alls sett innan. Men vet ni? Jag är rätt bra på att strunta i förnuftet i många lägen och tar det som det kommer ändå sen. Oftast blir jag nerslagen av det men sen reser jag mig upp igen. Vissa saker ska man bara inte lära sig. Livet är ju en enda lång träning och alla vet att man måste vila ibland. Och jag bär runt på massa saker och jag förstår nog bara en liten del ..

– Men ingen långvarig vila! Jag ska ta en dusch nu, packa lite inför en eventuell helg-tripp och sen åka och jobba. Igår fick jag jobba med Renata och o’boy vad jag saknat den bruden! Har jag sagt att jag har världens bästa jobb? ?

oj oj oj vad den passar bra ihop med min ludna mage