josefine lind

Mitt, fantastiska, men ack så ohändelserika liv är precis som det ska. Jag är väldigt nöjd just nu. Kan inte förstå att jag för en månad sedan var nere på botten och kände för att psykiskt dö. Läkarbesök, antidepressiva, psykolog. Känns som ett annat liv. För klyschernas klyscha stämmer: det blir bättre! Varje jävla gång så blir det bättre. Alltså, låt oss minnas när jag blev dumpad för 4 år sedan och låg där i sängen. Med rödgråtna ögon och fyra-dagars-svett i armhålan. Under den här tiden fick jag oändligt med pepp-SMS och samtal och varenda jävel sa ”det blir bättre”. Jag kände väl mest att varenda jävel kunde köra upp sina DET BLIR BÄTTRE i arslet på sig själva. Men det blev ju bättre. Så ruskigt mycket bättre. Så jävla bra blev det. Jag är otroligt tacksam och framför allt STOLT över min egen envishet och jävla-anamma. Fan vad jag är king återhämtnings-mässigt!! Wow, det här inlägget skulle bara handla om att jag idag myser runt i Victors tröja som luktar precis som honom, för att plåga mig själv medans han är iväg på jobb-resa. (Alltså hur sexigt är det inte att ens kille är på jobbresa?) Nu är det inte en resa till Dubai där de ska spela golf eller så men ändå.Sexigt. My man is seeeexeeyyyy. Lugn söndag med häng och en kvällspromenad. Det sä jag då de! Ska fortsätta nysa också, för jag har en snorbuse på tvären i näsan. Tickle-tickle!