josefine lind

Att det är ohållbart med sömnlösa nätter på sömnlösa nätter är väl ingenting nytt. Det ÄR ju en tortyr utan dess like, så dagen har bestått av råläsning på 500sidor (e-bok) om hur man kan få ongen att sova ostört. Det är lite läskigt att på något vis bryta något som är en trygghet för dig själv (men som obviously inte är hållbart i längden) för att skapa trygghet för det lilla livet.

Alla dessa "så är det att bli mamma", "barn sover när de vill" och "glöm en hel natts sömn" är ju sjuuuukt irriterande att alltid få höra när allt man vill är att just få SOVA. För att inte tala om alla andra mammors "åh hen sover sååå bra, vaknar nån gång men inget som stööööör" vill man ju bara knyckla ihop till en liten nätt boll och stoppa upp i någon rövhål.

Efter lång läsning i Anna Wahlgrens "Sova hela natten" så har jag fått en hel del upplysning om hur ett litet liv kanske ligger och känner där i, vad vi tycker, den trygga varma sängen. Men för bebis kunde det lika gärna vara en madrass mitt ute i skogen. Barnet vet om att det är hjälplöst här i världen och därför är oftast insomning/omsomning ett problem, även hos äldre barn och vuxna. Hennes liknelser och beskrivningar på hur barn är och uppfattar omvärlden gör att man tror stenhårt på hennes metoder. Men de är svåra och det ska mycket jävla anamma för att genomföra dem. I korta drag så handlar det om att få barnen att känna sig trygga i sig själva. Att man inte kan trösta någon trygg utan att man, som förälder, plockar upp barnet som gråter/är orolig i sängen förstärker rädslan barnet har. Hon beskriver det genom VARGEN.

Barnet är rädd för vargen och skriker att vargen kommer, eftersom barnet vet att hen inte kan skydda sig själv. Då kommer lilla jag in, halliiihalllåååå och plockar upp barnet, vyshar, klappar, smeker och på så vis bekräftar att vargen finns men att jag också är här. Det gör ju inte att barnet slutar tro att vargen kommer utan den onda cirkeln är igång och bye bye god sömn.

Tänk såhär: du är ute på din första dag i vildmarken, ensam på resa men med en grupp andra. De som reser själva sover ensamma i ett tält och du som har varit med om MASSA saker och intryck idag är dödstrött. Men så ligger du där i tältet och hör lejonen. Så du hoar efter guiden som du känt dig trygg med under dagen och kvällen, som kan allt om det vilda. Guiden kikar in och säger att neej neeej här finns inga lejon – och går ut. Fjärde gången du hoar in guiden eftersom du är rädd, agerar guiden som om hen tycker synd om dig och frågar om hen inte ska klappa lite på dig? Kanske klia dig på ryggen? Hålla om dig i natten. Eeeeh nej, du ska döda lejonen? tänker du då. Du kan ju inte KRAMA bort min rädsla för lejonen? De är ju fortfarande där.

Exakt så ska tydligen barnet känna sin rädsla. Det här är väldigt intressant läsning och det krävs, as I said, tålamod och att man har bestämt sig för att genomföra kuren. Jag är absolut sugen, eftersom även Manfred kräver sammanhängande ljuvlig sömn. Men jag tar babysteps och introducerar att sova i eget rum först. Då kanske han vaknar till (utan att väcka mig) och sen tillslut lär sig somna om själv. För mig är det inte accepterat att "ett barn sover när det behöver" eftersom Manfred tydligt sover för lite och inte mår bra för det. Ett barn är hjälplöst och kan inte ta sig sömn eller ta sig mat eftersom den behöver en vuxen för att göra det.

SÅ, summa sumarum: han har somnat i sin säng, i sitt rum och inatt sover jag på soffan för att höra om han skriker (hör från sovrummet också men vill vara på säkra sidan + att V är iväg på jobb så kan lika gärna slö glo på 13 reasons why tills ögonen trillar ut. Någon av er som har erfarenhet av Sova Hela Natten ?