SOM ATT HA PMS

Jag är trött. Dels på att överföringen av gamla bloggen tar sju hundra år, men även helt slut, Vill minnas att jag läst och hört att andra graviditeten oftast är helt annorlunda och den som satte ihop de orden efter varandra ska ju ha eloge, eller stryk – beroende på hur man ser det.

Med Manfred mådde jag verkligen bra. Oförskämt bra. En veckas illamående, två av omänsklig trötthet och sen njurstenen där i mitten (som man ju kanske inte ens kan skylla på graviditeten) Det här är helt annorlunda. Jag vet inte vad det är som händer men den där tanken om att jag varit en fruktansvärt otrevlig busschaufför i mitt förra liv pga denna dåliga karma, återfinner sig. Tanken på att jag måste ha varit det fann sig först när Manfred var i fjärde utvecklingsfasen och en demon tog över mitt barn (ni som vet, ni vet!)

Nu mår jag som jag blivit överkörd av tre bussar med dubbdäck vaaaaarjeeee dag. Jag vaknar helt utmattad och tar mig igenom dagarna med nöd och näppe. Dessutom har jag varit igenkordkad i snoken sedan vecka 6 vilket innebär uttorkade slemhinnor och ilande bihålor eftersom jag har en tendens att bli beroende av nässpray, Huvdvärk varje vaken sekund också! Nä, men det är verkligen som att jag haft PMS i flera veckor nu. Jag har absolut inget tålamod med NÅGONTING, är säkerliken den mest hemska av sambos (och vän för jag orkar aldrig svara i telefon eftersom alla verkar vara pratsugna när jag precis sövt Manfred för natten) och allt är jättejobbigt. Vid klockan åtta vill jag gå och lägga mig, då är soffkudden redan täckt av dregel då jag halvslumrat framför TV4Nyheterna en timma. Och så fort Manfred gnäller lite vill jag ställa mig utanför ytterdörren och försvinna i regnet.

Ful känner jag mig också. Herregud. Som att jag gått upp 20 kilo redan fastän vågen visar knappt 2 kilo i ökning. Kroppsform potatis. Ingen fin gravidauroa synes någonstans. Men den kanske kommer.

Åh, så skönt att ha detta nedskrivet! Så att jag kan gå tillbaka och läsa detta när jag tänker på att skaffa fler barn.