josefine lind

Igår mådde man som man förtjänade – som en jävla kung, fast helt tvärt om. Vi styrde dock upp en härlig frulle redan klockan 10 och en kvart senare satt jag och höll på att svimma. Sist jag svimmade hade jag ju också haft en tok-ladd-fylla plus mens och till följd av detta lilla missöde hade jag en lätt hjärnskakning under min Turkiet-semester. Najs. Ju. I lördags hade Albin fest och helvete vad vi festade (borde tävla i beer-pong). I fredags gjorde gänget egna pizzor och kollade på Bridget Jones Dagbok. Helt plötsligt står en random dude i vår hall och ber om att få stanna en stund. Nej säger jag. Då tar han av sig jackan och säger tack. Hans röda nylle på Systembolaget i lördags borde jag ha fotat!! Jag älskar mina helger. Jag hatar mina veckor. Sån rå jävla ångest. Jag är så jävla nära mål nu, bara EN ENDA KURS kvar sen är jag färdig. Får panik. På allt. Jag är rätt jävla trött på att vara en vandrande berg-och-dalbana. Det sliter sönder min kropppppp. BLÄ BLÖ BLI. Men nog om det. Allt löser ju sig.