josefine lind

Mitt pedantiska jag gråter inombords. Det är sån jävla oreda här hemma … Vi har ju målat både soffbordet och tvbänken vilka står mitt i köket/mitt i vardagsrummet, så matbordet står intryckt i ett hörn och det är absolut ingen mysig känsla att kolla tv på kvällen. Tur vi har tv i sovrummet så vi får mysa lite iallafall ;-) Hörde en bra grej om det här med att vara pedantisk: kaoset i mitt huvud gör att diskbänken måste vara ren. Kan nog stämma!

Annars då?
Jag hölll på att dö inatt. Vaknade vid fem-tiden med ont i hela kroppen, ett fruktansvärt sug i magen, svettningar, skakningar och när jag ställde mig upp höll jag på att svimma. Alltså visst, en detox är ingen dans på rosor och det hade jag inte väntat mig heller men jag valde att avsluta den idag. Jag blev livrädd. Jag har levt flera år i det stadiet att jag plågat sönder min kropp och vill absolut inte hamna där igen, så jag jobbar hårt med att lyssna på min kropp. Och idag var jag verkligen tvungen att spetsa öronen. Kändes först lite pinsamt att erkänna att jag slutat för ville inte ses som en quiter men hey, jag gör inte det här för någon annan än mig själv så varför skulle jag bry mig om vad någon annan tycker om att JAG avslutar något med MIN hälsa? Jag vill aldrig känna känslan av att jag plågar min kropp igen. Livrädd för mitt egna psyke helt enkelt. Så nu smyger jag igång kroppen igen. På mitt vis!

Nu ska jag hänga upp sista tvätten innan jag börjar med kycklingburgare med sötpotatis stripes och sallad. Ja, något gott kom ju från det här med C9 iallafall – massa nyttiga middagsrecept!!