josefine lind

Jag vill ju tro att det är några här som tycker det är skönt att få lite information i kortare version kring pre-och postgraviditets ”problem” så jag delar helt enkelt bara med mig av vad jag själv hade velat läsa om som både gravid och nyförlöst.

För det första så vande jag mig snabbare än snabbt vid att inte ha mens under graviditeten. Och då har jag inte haft problem med mensvärk eller liknande sedan jag började med p-piller som 15åring. Jag hade 28 dagars cykel med mens i 4 dagar. Men att slippa den var faktiskt som en lång festmåltid! Det är ju inte skitkul att blöda konstant i flera dagar.

Men så kom den ju i slutet av januari. Jahopp, slut på det roliga tänkte jag. Då hade jag dessutom mens i 7 dagar och vågade av någon anledning inte använda tampong, så jag sprang runt med trosskydd på tvären hela veckan. Varför sitter de inte på plats utan att man måste dra loss dem ur behåringen flertalet gånger om dagen?

Nu är jag inne på dag 35 i menscykeln och det ekar tomt i trosan. Ni kan ju tänka er oron i kroppen när jag satt på förlossningen i fredags. Ena äggstocken hoppade jämfotahopp så fort en liten bebisvagn rullade förbi, medan den andra drog ihop sig som ett russin och ba ”NÄÄÄÄÄÄEEEEJ”. Jag satt dessutom där och väntade på mitt grav.test resultat som barnmorskan skulle komma med (man får inte ta Rödahundvaccin om man är gravid pga. fosterskada så av rutin gör man alltid ett grav.test innan sticket) och det tog låååång tid. Hon gick dessutom förbi mig, där jag satt i ett samtalsrum med dörren öppen, med testet i handen och tittade inte ens på mig. Fuckfuckfuckfuckfuck. Pulsen sprängde i öronen. Men så kom hon in och sa ”nu ska vi sticka lite!”

Så jag pustade ut och sa att jag blev rädd där ett tag, eftersom mensen inte kommit än. Då berättade hon att det här är helt normalt. Att man nästan ska ställa in sig på att den kommer vara på lotteri efter en graviditet. Ena månaden kan den komma för att i nästa eka tomt. Nästa därefter kan hoppa från dag till dag för att sen försvinna på obestämd tid. Blöda en hel månad? Inte konstigt. Det är heller inte konstigt om den kommer regelbundet på en gång.

Hur tröstsamt den än är att det är normalt att den hoppar hit och dit så är det ju skiiiiiitjobbigt att den inte kommer ”när den borde”. Jag har bestämt mig för att inte ta till prev.medel just nu utan köra på säkra perioder. Men att köra säkra perioder när man inte har någon aning om när det är säkert att ”köra på” blir ju lite needle in a haystack. Så på den fronten får vi vara extra försiktiga ett tag till. Jag kommer dock att känna efter lite extra när jag borde ha ägglossning, kanske till och med köpa ägglossningsstickor? Och räkna ut när jag då borde ha mens för att få lite koll på läget innan den är helt återställd – även om det kan ta upp till ett år.

​Så sitter ni och väntar kanske ni finner lite tröst i detta inlägg.