Igår fick jag instruktioner att möta upp V vid hans jobb för en liten överraskning. Men det bjöds inte på en liten överraskning precis! Med händerna för mina ögon ledde han in mig på resturang RoseGarden och där står mina finfina kollegor!!!! Åh, vad glad jag blev! 4 timmar bara flög iväg och jag kände mig så himla glad och tacksam hela kvällen. Helt värd presenterna var jag dock inte …… haha!
När jag jobbade tillsammans med en av tjejerna, visade hon upp en tröja som hon köpt till sin son i Danmark (hon är galen i barnkläder och kan allt om alla märken!) och frågade vad jag tyckte om den. Jag är väldigt ärlig och jag gillade inte alls tröjan, skämtade om att Manne kunde ha den på sig när han målar med vattenfärg eller har magsjukan. Efter någon timme frågar hon igen om jag verkligen inte tycker om den, inte ens liiite? och jag står fast med min åsikt. Då brister hon ”MEN JAG HAR JU KÖPT EN LIKNANDE BODY TILL DIN BEBIS!!!” Alltsåååå faaaaaaan vad jag skämdes då!! Ville sjunka genom jorden. Så nu när hon köpte den stickade, gråa bodyn och den fina baskern så kände jag inte alls mig värdig av den! Haha, som det kan bli …
Visst?!!?
Visst?!!?
Visst?!!?
Ja alltså det var inte den jag tyckte var ful!! ??
Ja alltså det var inte den jag tyckte var ful!! ??
Ja alltså det var inte den jag tyckte var ful!! ??
Den är ju jättefin!!! ?
Den är ju jättefin!!! ?
Den är ju jättefin!!! ?
Så fina grejer ?
Så fina grejer ?
Så fina grejer ?