josefine lind

Att jag är velig är ju ingenting nytt men det här är lite konstigt. När jag gick och la mig i lördags så frös jag ihjäl och bäddade ner mig med två täcken. Under natten vaknar jag av att jag sitter upp i sängen, kallsvettig, och bara mumlar. Jag säger ”Victor!! Jag är sjuk!!” och han svarar ”Jaha,men lägg dig ner!” Haha. Sen på söndagen kände jag ingenting, men i måndags kväll började jag hosta och igår morse kände jag mig konstig och hes. Men så börjar jag istället må illa och springer på toaletten titt som tätt. Jaha, nu blir det magsjukan istället tänker jag. Men det utvecklades inte och efter jobbet idag somnade jag på soffan och nu sitter jag och har ont i halsen. Jag har inte tid att varken vara förkyld eller magsjuk!! Allra minst magsjuk för det är fan den mest avskyvärda sjukdom. Och extremt smittsam i mitt yrke. Klart att en förkylning också smittar men utan feber kan man ändå jobba – med magsjuka blir det ju karantän i en vecka. Och nej, det har vi inte tid med. Är förhoppningsvis lite sån här övergångsfas i kroppen, går på fast tjänst på måndag, nytt år, mycket jobb, dåliga matvanor osv osv. Men tack Gode gud för lite plusgrader! Nu kan jag cykla till jobbet igen utan att slå ihjäl mig. Det är ju ganska trevligt!