Wow. Jag har så mycket som jag vill säga. Så mycket att SKRIKA ut genom megafonen. Men samtidigt känner jag mig helt stum. Som att jag inte har klarhet i någonting längre. Det har jag nog inte heller, det är liksom bara att försöka följa med. Vart börjar man? Kanske här. När barnet sover kors och tvärs över sängen och sambon är iväg på jobbmiddag? (Men gud vad flashigt det lät, är det bergis inte)
Ibland behövs en förändring och ibland kan det simplaste vara det bästa. Oftast är väl det simplaste kanske att byta frisör eller köpa läderbrallor, men just den här förändringen blir så pass simpel som att byta bloggportal. Eller, vem försöker jag lura? Det är en hel vetenskap att byta bloggportal. Jag fattar ingenting och började svettas när jag inte ens kunde byta mitt lösenord på sjuttioelva tusen olika bokstäver och siffror i alla olika utformanden, Jag som inte ens kommer ihåg om jag tagit kaffe i mjölken eller inte utan att se efter.
Men vi börjar här. På en portal lite mer anpassad för knepiga tankar, roliga historier och ärliga hemlissar om hur det är att ha barn. Det känns rättvist på något vis. För jag har fortfarande behovet att skriva och dela med mig. Och jag vet att ni vill veta, läsa och skratta. Kanske gråta ibland? Ja, men why not. Fortsätter jag i den här takten lär jag förbli en gravid ung kvinna med PMShormoner som gråter av blöjreklam på tv.
Och jag lovar att vi ska ta det från början. Jag tror det är viktigt. Att ni får följa med. Och jag tror ni är många som vill ha någonstans att finna svar eller få mer frågor. Jag själv hittade ingenstans att dämpa min oro. Oron inför ett barn till. Den är nog lika stor hos oss som får barn tätt som hos dem som får barn med flera år emellan. Alla frågor, känslor och tårar är nog desamma hos oss allihop. För det skiljer sig verkligen åt, från första till andra plusset på stickan. För mig var det inget roligt plus. Det var kiss på en ångestpinne.
Men som sagt. Vi ska ta det från början. Imorgon.
Senaste kommentarer