Att berätta för Victor var en sak – men att berätta för våra nära och kära var verkligen en känslostorm! (gråten sätter sig i halsen varje gång jag ser bilden på fastrarna Rosenqvist❤) Vi ville berätta för våra familjer i vår egna takt och på olika vis. Göra något roligt liksom. Min mamma fick reda på det samma dag som jag kissade på stickan eftersom hon också var rädd jag typ gått in i väggen (men det var ju tack och lov bara gravidhormoner!!) Så det fanns inte utrymme för några utsvängningar där inte ;-) Min syster Jessica fick också reda på det samma dag för vi hade skämtat om min mens under helgen. Den hade en tendens att komma så fort vi pratade om den och hon sa ”den kommer på söndag klockan 16;15 – men ack så fel hon hade!
Victors föräldrar var först ut och det var såååååå nervöööööst. Vi bor ju nära varandra och umgås ofta så det var inget konstigt att vi kom förbi dem en kväll mitt i veckan. Det var strax innan Victors mammas födelsedag så när vi tog fram lådan som jag gav Victor (se bild) blev hon förvånad. Pappa Rosenqvist satt ute i vid datorn och strulade med något papper så vi släppte första bomben medan han inte var närvarande. Men hon öppnade lugnt lådan och sen kom gråten. Den finaste gråten!!!! Åh jag gråter nu också – älskade familj!!!! När sen Perra kom in och mötte ett paket och en gråtande fru fattade han ingenting. När han sen öppnade slänger han sig över oss i en stor kram ❤
Veckan efter firade vi Helen hos oss med Victors alla syskon och respektive med pizza och mys. Vi hade under bilresan hem från jobbet typ i all hast ba ”men om vi vill berätta så BLINKAR VI mot varandra” haha som värsta secret spy. Och när vi satt där, mätta och glada, framför Parneviks så gick Victor in och hämtade lådan igen. Ut kom han och stammade fram ”vi har något att berätta..” Linnea satt närmast och fick ”äran” och good Lord ❤❤ Det var rena rama gråtfesten och kramkalaset. Jag satt bara och skakade. Granit var nog gladast tror jag!! Han typ sprang runt i cirklar och skrek haha!
Min syster Jenny, hennes fästmö Anna och min bror hade inte varit hos oss sedan vi flyttade så vi bjöd över dom på en fika när Jenny och Anna var nere från Stockholm för mormors kalas. Så de gick sin ”oh-runda” och dörren in till barnrummet var stängt och på satt två kuvert (har tyvärr ingen bild på detta :((() I kuverten låg ett brev där det stod ”Hej moster/morbror, jag kommer i november” Även syster Johanna + familj fick ett sånt kuvert :-) Mormor och morfar fick en inramad ultraljudsbild och Victors farföräldrar fick komma på fika och få se ultraljudsbilder dom också ❤ Jag får ofta ett lyckorus när jag inser att våra två familjer liksom knyts samman på ett annat sätt nu. Att jag får vara en del av Rosenqvist är en jävla ära faktiskt och att min barn får växa upp med alla fina människor i våra familjer känns så tryggt och varmt. Det kan inte bli annat än bra det här!
Haha så kanske det va….
Haha så kanske det va….
Haha så kanske det va….
Haha så kanske det va….
Haha! sa du inte "vad är det här?"
Haha! sa du inte "vad är det här?"
Haha! sa du inte "vad är det här?"
Haha! sa du inte "vad är det här?"
Känner att min story hamnar i skymundan här… När jag håller ultraljudsbilden upp och ner och säger "åååhhhh vad fiiiint", det var väl också ett big moment?? ?
PUSS
Känner att min story hamnar i skymundan här… När jag håller ultraljudsbilden upp och ner och säger "åååhhhh vad fiiiint", det var väl också ett big moment?? ?
PUSS
Känner att min story hamnar i skymundan här… När jag håller ultraljudsbilden upp och ner och säger "åååhhhh vad fiiiint", det var väl också ett big moment?? ?
PUSS
Känner att min story hamnar i skymundan här… När jag håller ultraljudsbilden upp och ner och säger "åååhhhh vad fiiiint", det var väl också ett big moment?? ?
PUSS