josefine lind

In och ut från BB pga min njursten som tack och lov la sig lagom till min allra första betalda semester (men som sen kikade in en vända till lagom tills den var slut…) Victor och jag spenderade 4 veckor tillsammans lite här och lite där, bland annat i Stockholm och Göteborg. Vi var på kräftskivor och tog dagsutflykter till både Halmstad och Ronneby brunn. Snart infann sig dock lugnet och vi spenderade sommarkvällarna på V föräldrars altan med grillat kött och getingstick.

Jag jobbade mina två sista veckor innan jag gick på gravidledigt. Då hade jag en hel veckas slappande till framför mig innan jag började intensivkursen för körkortet. Upp vid 05 varje dag för att ta mig till Vetlanda, plugga, köra och nöta frågor på datorn. Ni som var med här då vet hur jobbigt jag tyckte det var, speciellt med halkbanan. Shit var jag lipa! Tur då mina uuuunderbara vänner styrde upp en babyshower där både jag och Victor blev överraskade♥ Vi lämnade stan med två flin och enorm tacksamhet över våra fina. Vi överraskade även V’s syster med en heldag med bland annat fotbollsgolf när hon fyllde år!

KÖRKORT! Den 4 oktober fick jag mitt förbannade körkort och som jag är tacksam över det idag. Cant believe I lived without it lixxxxx. Resten av månaden gick jag bara hemma och väntade. Det var SÅ nära. Jag, mamma och syrran åkte till Ullared i slutet av månaden och att gå höggravid på Ullared är inget jag gör om. Nånsin (eeeeeeh lär ju göra det nästa gång också)

Behöver jag ens skriva något här? JAG BLEV MAMMA♥ Lilla Manfred kikade ut dagen innan BF och några dagar innan vårt planerade kejsarsnitt, vilket innebar att KS blev akut. Allt gick över förväntan och två dagar senare var vi hemma igen, vår lilla familj. Allting var för första gången. Första mötet med oss, första badet, första natten hemma, första vagnpromenaden, första mötet med alla våra nära och kära. Och så den största lyckan av dem alla. Fyfan. Jag skulle kunna sätta november månad på repeat.

Att lära känna vår lillkille var såklart prio ett även här. Mycket nytt har hänt den här månaden också och det är väl så det är att ha barn – det händer hela tiden något nytt och när man vant sig vid det så är det något annat på gång. Vi har fått ta del av första flinet, första ligga-på-magen-och-hålla-upp-nacken-en-längre-stund, fått iordning på den stackars magen och insett att vi har en änglabebis som ÄLSKAR att räcka ut tungan. Sen han började härma oss så räcker han ut tungan så fort han ser oss och flinar. Kärleken för honom har växt ENORMT och jag är så tacksam. Vi har avklarat vår första jul tillsammans och ska ikväll få börja det nya året tillsammans. Behöver jag säga att jag ser fram emot det? ♥