josefine lind

Eh nehe. Det blev inget frisörbesök för denna donnan igår. Jag har mått som en påse med bajs i några dagar och det är jävligt tungt. Återigen blir jag påmind om hur FANTASTISKA människor jag har omkring mig. Min underbara mamma, mina underbara sambos, mina vänner!!!! En sak jag hittills har lärt mig genom min ångest är att det INTE blir bättre av att vara ensam. Jag behöver få låna lite energi av andra när jag känner att det kryper i skinnet. Så nu vet jag iallafall det till nästa omgång (att försöka acceptera att jag faktiskt lider av ångest går sådär…) Jag vet också att jag gång på gång klarar att ta mig ur ångesten och att det faktiskt blir bättre. Jag ska bara kartlägga alltihopa så blir det bara lättare och lättare för varje gång. Påminna mig om att det bara är jag som kan påverka det. Kan inte ligga och vänta på att det ska gå över. Vill man ha en förändring så är det upp till var och en att det blir så. Så efter en god natts sömn och en frukost med mina sambos har jag nu lite energi som jag ska avverka på praktiken. Det blir tungt men jävlar vad jag ska kämpa. Alltid.