josefine lind

Jag har pratat rätt mycket om min kropp här och det är ju inte så konstigt eftersom det här är min blogg och min kropp och mina tankar och mina känslor. Jag har skrivit om hur jag tycker att man inte ska behöva acceptera överflödig vikt bara för att man varit gravid. Det innebär inte att jag inte tycker vi ska vara stolta över oss själva som burit på det största i livet, för det ska vi absoluuuut vara. Men jag har haft svårt att se mig själv iklädd gravidkilon, det är ju jobbigt att inte känna igen sig själv. Jag har varit gravid men jag ÄR ju inte en vandrande graviditet. Därför har jag kanske hakat upp mig lite på det här med utseendet men kan såhär efter snart (på tisdag!!!!) fem månader känna mig lättad över att kroppen sköter sig så himla bra själv. Jag behöver inte hetsa och den insikten är så hiiiiimla skön. Tänk att den kom ändå, den där acceptansen.

Jag gillar min kropp mer och mer för varje dag och visst hänger det som annars var nipprigt och visst valkar det ihop sig och visst hänger det över. Men det är så jävla okej. Den här insikten kom helt oväntat av @Luvanberg inlägg om just gravidkroppen. Jag skriver oväntat eftersom jag inte brukar bli påverkad såhär, men jag tackar henne. Det är OK att bära en storlek större jeans, det är OK att det korvar sig lite. Jag är fin ändå!

Nu ska vi käka banangröt. Senare idag ska Victor och jag ha egentid!!!!!! Herrejisses, kommer vi gråta eller rymma? Puss på er