DET BLIR JU IBLAND SOM DET BLIR

Nämen heeeeej!
Det här inlägget började jag skriva i förrgår (eller förrförrgår … ), men så blev det som det ju blir. Att allt händer på en gång. Med allt menar jag att min högra halsmandel svullnade upp lite grann men kändes stor som en jävla fotboll. Och det räckte inte med att jag knappt kunde svälja min egna saliv, utan örat skulle också slå knut på sig själv. Igår tyckte jag så rackarns synd om mig själv så jag gick runt och ojade mig hela dagen, med hela käften full av halstabletter. Men det måste ha varit helvetet igår för nu är jag nästan inte ens lite sjuk. Kanske var timmarna jag och Manfred spenderade i solen med Alexandra igår som gjorde susen. Eller den där mysiga söndagskvällen som … inte alls blev som vi tänkte oss.

Jag sövde Manfred på tre (TRE!!!!!) minuter medan Victor skulle fixa lyxmiddag. Söndagstacosen that is. Så där satt jag, utslagen på soffan med fotbollshalsmandlar och såg maten serveras. Men så hade Victor glömt att köpa creme freiche .. Man kan ju egentligen inte äta tacos utan creme freiche, men det skulle jag ju bli så illa tvungen att göra nu, till min absoluta besvikelse på livet. Sorgen försvann snabbt eftersom hungern var stor och vi skulle se Skönheten och Odjuret. Ni vet, med Emma Watson. Så fort vi satte tuggorna i maten, så vaknar Manfred och fortsätter sedan att vakna flertalet gånger under kvällen – samtidigt som filmen inte gick att kolla på till slut då den buffrade något jävla maniskt. Så tillslut låg vi där under täcket och kollade på någon svensk, halvkass film på ettan. Och ingen tandkräm hade vi heller så vi fick borsta med Mannes …. Hahaha. Livet.

Men nu är det måndag och Victor sista semestervecka (sjukt hur snabbt dessa 5 veckor har gått och som alla andra säger så har ju sommaren inte ens börjat) så vi får suga ut det sista ur ledigheten. Jag kickstartade med en två timmars promenad medan V fick sovmorgon – bara en sån sak! Nu får vi se hur vi fortsätter dagen, V mumlade något om ogräs men jag la dövörat till ..