vi förlovade oss.

Jag har alltid tänkt att frieriet ska vara sådär sjukt genomtänkt där jag inte är med på vad som händer och där jag absolut inte har en tanke på att det är frieri på gång. Nu är jag nog ganska svår att överraska pga mitt kontrollbehov men drömmen är i alla fall att jag inte ska ha en aaaaaning om att en ring kommer ploppa upp i slutet. Men det börjar sjunka in att jag inte kan styra över ett frieri som jag inte själv kommer att genomföra för ärligt talat skulle jag aldrig få för mig att fria till Victor. Och inatt drömde jag om ett helt annat frieri!

Där sitter vi, mitt emot varandra vid bordet och små ler.
– Ska vi verkligen göra det? säger jag med fjärilar som dansar dubstep i magen.
– Jo, men vi gör det! skrattar Victor.

Så tar han fram asken. Åh herregud vad det bubblar i kroppen nu.
– Det är min mormors förlovningsring!
Och jag öppnar med tindrande ögon. I asken finner jag en silverring med en liten platta på toppen. Alltså ingen diamant – ingenting. Förutom en text:

Står det ingraverat … BAKLÄNGES!