VI FÅR PLANERAT KEJSARSNITT
Jag har mått så himla konstigt idag. Jag blir sällan nervös men som jag skrev igår så har jag varit väldigt ängslig och orolig sista dagarna. Psyket påverkar inte helt sällan den fysiska kroppen (som när jag får ångest och mina underarmar blir ISKALLA) så jag har varit bajsignödig och mått illa hela morgonen. Kunde inte sluta svettas och kände stressen i hela kroppen när vi satt i väntrummet. Varje gång någon kom ut i väntrummet stelnade jag till. Dessutom var läkaren 30 minuter sen så jag satt där på helspänn jättelänge.
Men vad gjorde vi där hos läkaren nu då?
I somras fick vi beskedet att EDA (ryggmärgsbedövning) inte alls är aktuellt i mitt fall på grund av min ryggoperation. Jag såg EDA som räddaren i nöden mitt i min ur-kvinno-förlossning, där jag står på alla fyra och klämmer Victors händer alldeles blåa. Där jag krigar och tänker att jag ALDRIG kommer göra om detta och vet att så fort han ligger på mitt bröst så kommer jag vilja göra det en gång till. Men efter det beskedet så fanns det ingen trygghet kvar. Jag skulle aldrig klara en vaginal förlossning. Inte en chans.
Så jag läste på. Varenda tråd på hela internet om kejsarsnitt läste jag. ”Kejsarsnitt – ingen rättighet”, ”Så övertalar du läkaren”, ”Hur fick ni snitt beviljat?”. Först var jag helt övertygad om kejsarsnitt. Inget snack om saken. Men så fort jag insåg att jag kunde bli nekad så blev jag osäker. Jag förväntades alltså sitta där och övertyga en läkare med flera års utbildning om att min rädsla var för stor att bära. Att mitt psyke inte orkade med mer. Att jag var så ledsen över att all kontroll över min egna kropp var tagen ifrån mig. Det kändes så diskriminerande och .. äckligt. Men först och främst var jag ju tvungen att bestämma mig.
Som att välja mellan pest eller kolera.
Jag hade läst att man kan skriva ett brev. Och ord är jag ju bra på! tänkte jag. Men efter flera timmars försök igår att få bukt på alla känslor så la jag ner allt, grät en stund hos Victor som lugnande mig och sen spenderade jag hela natten klarvaken. I bilen på väg mot stan i morse bestämde jag mig dock, jag kände ju långt där inne vad som känns bäst för mig. Det var ett snitt jag ville ha. Nu jävlar.
Mellan toalettbesök och gnuggande av mina svettiga handflator mot låren satt jag och försökte ladda upp ett tal. Men väl inne hos läkaren var det Victor som skötte snacket. Jag satt mest och svalde nervös-kräk. Tillslut fick jag fram ett ”jag är rädd”. Och mer än så krävdes inte egentligen. Det krävdes ingen hetsig diskussion där vi tre spottade mot varandra och där jag till slut satt med händerna i kors och såg sur ut. Vi fick vårat datum för planerat snitt. Och vill han komma innan, har jag chansen att testa på en förlossning – men så fort jag vill snittas så snittas jag. Det känns SÅ bra! Och framför allt tryggt.
Vilket datum som är satt är något vi håller inom familjen. Det blir ett sånt jobbigt ståhej om alla våra nära och kära går runt och väntar och om något skulle dra ut på tiden på The Big Day så kan vi enkelt undvika oroligheter. Men det känns overkligt att han snart är här ♥ Som vi längtar!!!
Mitt första snitt var inget problem alls att få,, men nu sist gång så fyfan vad jag fick strida med läkaren,hon lyssnade inte på mig , hon skrek åt min kurator och det var verkligen det värsta jag var med om, de sista i graviditeten så ångrade jag mig, jag fatta inte varför jag var gravid.. men tillslut, efter allt krigade så fick jag ett samtal om att snittet godkändes.
Skönt att det gick bra för dig, jag minns att jag också verkligen satt och ”övade” och samla på mig massor för att gå på läkaren men min sambo fick sköta det mesta, det är verkligen inte kul att behöva samtala när det handlar om en vanlig sak, ens egna kropp. Hoppas det går super för dig,
Mitt första snitt var inget problem alls att få,, men nu sist gång så fyfan vad jag fick strida med läkaren,hon lyssnade inte på mig , hon skrek åt min kurator och det var verkligen det värsta jag var med om, de sista i graviditeten så ångrade jag mig, jag fatta inte varför jag var gravid.. men tillslut, efter allt krigade så fick jag ett samtal om att snittet godkändes.
Skönt att det gick bra för dig, jag minns att jag också verkligen satt och ”övade” och samla på mig massor för att gå på läkaren men min sambo fick sköta det mesta, det är verkligen inte kul att behöva samtala när det handlar om en vanlig sak, ens egna kropp. Hoppas det går super för dig,
Mitt första snitt var inget problem alls att få,, men nu sist gång så fyfan vad jag fick strida med läkaren,hon lyssnade inte på mig , hon skrek åt min kurator och det var verkligen det värsta jag var med om, de sista i graviditeten så ångrade jag mig, jag fatta inte varför jag var gravid.. men tillslut, efter allt krigade så fick jag ett samtal om att snittet godkändes.
Skönt att det gick bra för dig, jag minns att jag också verkligen satt och ”övade” och samla på mig massor för att gå på läkaren men min sambo fick sköta det mesta, det är verkligen inte kul att behöva samtala när det handlar om en vanlig sak, ens egna kropp. Hoppas det går super för dig,
Va skönt att du fick din önskan o vilja igenom ! Hoppas allt går vägen för er ?
Jag är istället livrädd för att de skulle bli ett kejsarsnitt vill absolut inte det . ?
Va skönt att du fick din önskan o vilja igenom ! Hoppas allt går vägen för er ?
Jag är istället livrädd för att de skulle bli ett kejsarsnitt vill absolut inte det . ?
Va skönt att du fick din önskan o vilja igenom ! Hoppas allt går vägen för er ?
Jag är istället livrädd för att de skulle bli ett kejsarsnitt vill absolut inte det . ?
Jag har redan en 6 timmars lång operation i bagaget, där jag vaknade upp med morfinpump, slangar överallt och fick lära mig gå igen … så en ”liten bukoperation” skrämmer mig inte alls ☺️ och komplikationer finns ju bland både snitt och vaginala förlossningar så för mig känns det tryggt! Skönt att din lilla har lagt sig till rätta nu så du slipper snittas?
Jag har redan en 6 timmars lång operation i bagaget, där jag vaknade upp med morfinpump, slangar överallt och fick lära mig gå igen … så en ”liten bukoperation” skrämmer mig inte alls ☺️ och komplikationer finns ju bland både snitt och vaginala förlossningar så för mig känns det tryggt! Skönt att din lilla har lagt sig till rätta nu så du slipper snittas?
Jag har redan en 6 timmars lång operation i bagaget, där jag vaknade upp med morfinpump, slangar överallt och fick lära mig gå igen … så en ”liten bukoperation” skrämmer mig inte alls ☺️ och komplikationer finns ju bland både snitt och vaginala förlossningar så för mig känns det tryggt! Skönt att din lilla har lagt sig till rätta nu så du slipper snittas?
Men fy vad tråkigt! Känner med dig, verkligen. Nej det känns som man klär av sig naken och står framför de viktigaste personerna i världen och ska sälja in sig själv. Sen är det såklart viktigt att det finns riktlinjer – en operation är alltid en operation. Men vad skönt att du fick ditt godkännande tillslut?
Men fy vad tråkigt! Känner med dig, verkligen. Nej det känns som man klär av sig naken och står framför de viktigaste personerna i världen och ska sälja in sig själv. Sen är det såklart viktigt att det finns riktlinjer – en operation är alltid en operation. Men vad skönt att du fick ditt godkännande tillslut?
Men fy vad tråkigt! Känner med dig, verkligen. Nej det känns som man klär av sig naken och står framför de viktigaste personerna i världen och ska sälja in sig själv. Sen är det såklart viktigt att det finns riktlinjer – en operation är alltid en operation. Men vad skönt att du fick ditt godkännande tillslut?
Då förstår jag dig! Det är inte själva snittet som gör mig rädd utan tiden efteråt att behöva ligga själv på uppvaket första timmarna och min man o son är någon helt annan stans. Uppvak är hemskt annars men efter ett snitt o veta att man missar första timmarna av sitt barns liv gör mig så rädd.. mitt psyke skulle inte klara de..
Då förstår jag dig! Det är inte själva snittet som gör mig rädd utan tiden efteråt att behöva ligga själv på uppvaket första timmarna och min man o son är någon helt annan stans. Uppvak är hemskt annars men efter ett snitt o veta att man missar första timmarna av sitt barns liv gör mig så rädd.. mitt psyke skulle inte klara de..
Då förstår jag dig! Det är inte själva snittet som gör mig rädd utan tiden efteråt att behöva ligga själv på uppvaket första timmarna och min man o son är någon helt annan stans. Uppvak är hemskt annars men efter ett snitt o veta att man missar första timmarna av sitt barns liv gör mig så rädd.. mitt psyke skulle inte klara de..
Jag har fått till mig att man inte nödvändigtvis behöver hamna på uppvak, men det brors väl på hur de olika sjukhusen har rutiner kring det ? samt hur man mår såklart!
Jag har fått till mig att man inte nödvändigtvis behöver hamna på uppvak, men det brors väl på hur de olika sjukhusen har rutiner kring det ? samt hur man mår såklart!
Jag har fått till mig att man inte nödvändigtvis behöver hamna på uppvak, men det brors väl på hur de olika sjukhusen har rutiner kring det ? samt hur man mår såklart!
Jag ville ha snitt under min andra graviditet, men läkaren toknekade mig det. Fick dock skriva ett ”förlossningskontrakt” där jag när som helst under förlossningen kunde avbryta och få snitt. Sen valde min lilla tjej att lägga sig i säte och då fick jag planerat snitt eftersom jag inte ville göra vändningsförsök. Jag har då genomfört både vaginal förlossning och snitt, och även om det var läskigt så mådde jag så mycket bättre efter snittet, både psykiskt och fysiskt. Nu väntar jag tredje tösen och är galet rädd/nervös inför förlossningen. Hoppas på snitt även denna gången, men det är verkligen inte garanterat enligt BM.
Jag ville ha snitt under min andra graviditet, men läkaren toknekade mig det. Fick dock skriva ett ”förlossningskontrakt” där jag när som helst under förlossningen kunde avbryta och få snitt. Sen valde min lilla tjej att lägga sig i säte och då fick jag planerat snitt eftersom jag inte ville göra vändningsförsök. Jag har då genomfört både vaginal förlossning och snitt, och även om det var läskigt så mådde jag så mycket bättre efter snittet, både psykiskt och fysiskt. Nu väntar jag tredje tösen och är galet rädd/nervös inför förlossningen. Hoppas på snitt även denna gången, men det är verkligen inte garanterat enligt BM.
Jag ville ha snitt under min andra graviditet, men läkaren toknekade mig det. Fick dock skriva ett ”förlossningskontrakt” där jag när som helst under förlossningen kunde avbryta och få snitt. Sen valde min lilla tjej att lägga sig i säte och då fick jag planerat snitt eftersom jag inte ville göra vändningsförsök. Jag har då genomfört både vaginal förlossning och snitt, och även om det var läskigt så mådde jag så mycket bättre efter snittet, både psykiskt och fysiskt. Nu väntar jag tredje tösen och är galet rädd/nervös inför förlossningen. Hoppas på snitt även denna gången, men det är verkligen inte garanterat enligt BM.
Okej, de är vad jag hört o de som skrämt mig då ja inte vid tidigare tre operationer gillat uppvaket alls.. men de kanske är olika på olika sjukhus o som du säger beror de ju säkert på hur man mår också ☺️ håller tummarna för dig att allt går vägen ialf för er ☺️?
Okej, de är vad jag hört o de som skrämt mig då ja inte vid tidigare tre operationer gillat uppvaket alls.. men de kanske är olika på olika sjukhus o som du säger beror de ju säkert på hur man mår också ☺️ håller tummarna för dig att allt går vägen ialf för er ☺️?
Okej, de är vad jag hört o de som skrämt mig då ja inte vid tidigare tre operationer gillat uppvaket alls.. men de kanske är olika på olika sjukhus o som du säger beror de ju säkert på hur man mår också ☺️ håller tummarna för dig att allt går vägen ialf för er ☺️?
Nej ett kejsarsnitt är som sagt ingen rättighet men jag hoppas dom har förståelse för din rädsla och dina tidigare erfarenheter. Lycka till nu ?
Nej ett kejsarsnitt är som sagt ingen rättighet men jag hoppas dom har förståelse för din rädsla och dina tidigare erfarenheter. Lycka till nu ?
Nej ett kejsarsnitt är som sagt ingen rättighet men jag hoppas dom har förståelse för din rädsla och dina tidigare erfarenheter. Lycka till nu ?
Hello! Slank in här då jag sett att några av mina ”evelidkollegor” gillat bilder. Jag jobbade natt när du jobbare där, vet inte om du minns mig. Ville bara göra ett litet avtryck o säga grattis! Nu börjar livet. Och det är ingen underdrift. Fått mitt andra barn i juni och första med vanlig vaginal förlossning, och andra blev jag igångsatt. Även om jag visste vad som väntade så var jag sjukligt nervös i veckor innan. För att inte tala om morgonen när vi skulle lämna dottern hos farmorn för att bege oss mot sjukhuset, alltså jag trodde verkligen att min sista stund var kommen. Jag lipade hela vägen från Braås till Växjö och på parkeringen utanför sjukhuset så sa jag till min man att ”om jag dör idag så vill jag bli begravd i Urshult…” o bla bla bla. Planerade upp hela min begravning. La till nåt i stil med att ”nej men jag skiter i å föda ut honom, han kan bo därinne resten av mitt liv” Redigt så funkar det ju inte. Väl uppe på förlossningen sen så gick allt mycket bättre än att föda första. Men jag fick så sjukt jävla ont typ överallt efter det..de fick vända runt mig på sidan för att underlätta syretillförseln då hennes hjärtfrekvens sjönk och då klämdes en nerv i ryggen som spökade ända fram till denna förlossningen, haltade i nästan två år, så jag byggde upp en enorm förlossningsrädsla. Trots att detta barn vägde 420gram mer så var jag ihopläkt och hjälpte till att bygga altan en vecka efteråt. Det kommer gå bra med snitt, världens sjukaste känsla när han ligger där på magen sen. Då fattar man verkligen att ”nu är jag mamma” Lycka till! Kikar in här mer, du skriver på ett så jäkla roligt sätt som jag älskar! ?
Hello! Slank in här då jag sett att några av mina ”evelidkollegor” gillat bilder. Jag jobbade natt när du jobbare där, vet inte om du minns mig. Ville bara göra ett litet avtryck o säga grattis! Nu börjar livet. Och det är ingen underdrift. Fått mitt andra barn i juni och första med vanlig vaginal förlossning, och andra blev jag igångsatt. Även om jag visste vad som väntade så var jag sjukligt nervös i veckor innan. För att inte tala om morgonen när vi skulle lämna dottern hos farmorn för att bege oss mot sjukhuset, alltså jag trodde verkligen att min sista stund var kommen. Jag lipade hela vägen från Braås till Växjö och på parkeringen utanför sjukhuset så sa jag till min man att ”om jag dör idag så vill jag bli begravd i Urshult…” o bla bla bla. Planerade upp hela min begravning. La till nåt i stil med att ”nej men jag skiter i å föda ut honom, han kan bo därinne resten av mitt liv” Redigt så funkar det ju inte. Väl uppe på förlossningen sen så gick allt mycket bättre än att föda första. Men jag fick så sjukt jävla ont typ överallt efter det..de fick vända runt mig på sidan för att underlätta syretillförseln då hennes hjärtfrekvens sjönk och då klämdes en nerv i ryggen som spökade ända fram till denna förlossningen, haltade i nästan två år, så jag byggde upp en enorm förlossningsrädsla. Trots att detta barn vägde 420gram mer så var jag ihopläkt och hjälpte till att bygga altan en vecka efteråt. Det kommer gå bra med snitt, världens sjukaste känsla när han ligger där på magen sen. Då fattar man verkligen att ”nu är jag mamma” Lycka till! Kikar in här mer, du skriver på ett så jäkla roligt sätt som jag älskar! ?
Hello! Slank in här då jag sett att några av mina ”evelidkollegor” gillat bilder. Jag jobbade natt när du jobbare där, vet inte om du minns mig. Ville bara göra ett litet avtryck o säga grattis! Nu börjar livet. Och det är ingen underdrift. Fått mitt andra barn i juni och första med vanlig vaginal förlossning, och andra blev jag igångsatt. Även om jag visste vad som väntade så var jag sjukligt nervös i veckor innan. För att inte tala om morgonen när vi skulle lämna dottern hos farmorn för att bege oss mot sjukhuset, alltså jag trodde verkligen att min sista stund var kommen. Jag lipade hela vägen från Braås till Växjö och på parkeringen utanför sjukhuset så sa jag till min man att ”om jag dör idag så vill jag bli begravd i Urshult…” o bla bla bla. Planerade upp hela min begravning. La till nåt i stil med att ”nej men jag skiter i å föda ut honom, han kan bo därinne resten av mitt liv” Redigt så funkar det ju inte. Väl uppe på förlossningen sen så gick allt mycket bättre än att föda första. Men jag fick så sjukt jävla ont typ överallt efter det..de fick vända runt mig på sidan för att underlätta syretillförseln då hennes hjärtfrekvens sjönk och då klämdes en nerv i ryggen som spökade ända fram till denna förlossningen, haltade i nästan två år, så jag byggde upp en enorm förlossningsrädsla. Trots att detta barn vägde 420gram mer så var jag ihopläkt och hjälpte till att bygga altan en vecka efteråt. Det kommer gå bra med snitt, världens sjukaste känsla när han ligger där på magen sen. Då fattar man verkligen att ”nu är jag mamma” Lycka till! Kikar in här mer, du skriver på ett så jäkla roligt sätt som jag älskar! ?