VECKA 30 & BRISTNINGAR

I helgen gick vi in i vecka 30! Nu förväntas lillkillen väga nästan 1,5 kg och vara 39cm lång. Det är ju helt sjukt?! Hur får han plats? Gång på gång förvånas jag över hur märkligt det är att gro bebisar inuti sig själv. Ut ska det liksom komma en liten människa. Vår lilla människa. Vår lilla Manfred ♥️

Jag var jätterädd för bristningar i början och blev besviken när jag insåg att jag inte kunde lappa ihop huden med hjälp av dyra oljor eftersom det har med hormonerna att göra hurvida man får bristningar eller inte. Sen är det ju i och för sig inte farligt att unna sig en härlig kroppsolja och smörja in sig ändå va, det kan ju bli ett sätt att komma nära bebisen! Men till min förtjusning har jag inte fått en enda bristning på magen/lår. Jag har "tonårsbristningar" på höfterna som bleknat med åren och de har iofs blivit lite mer synliga eftersom låren verkligen vuxit men annars har jag kommit lindrigt undan. Däremot har mina små tuttar vuxit tre storlekar snart så om man kollar under dom (haha alltså det där lät ju exakt lika märkligt som det faktiskt är med tanke på att jag satt och fotade dom undertill inatt?) så ser man ett gäng röd/blåa bristningar. Där har det gått undan om man säger så va! Men de stör mig faktiskt inte så mycket, de brukar ju försvinna sägs det. Finns värre saker att vara ledsen för, de här rattarna ska ju ge käk till vår knodd ett gäng månader. Det är häftigt nog för att rycka på axlarna tycker jag! Det enda som förändrats på magen egentligen är min navel! Först var den stor som en krater men nu håller den på att ploppa ut som en hissknapp. Sen har jag fått en hormonrand! Ytterst liten iofs. Äeh, hörni. Kvinnokroppen är fantastisk!