Vecka 25!

Okej, så nu har jag (tillsammans med Victor) hittat ett sätt som lindrar smärttopparna, jag har blivit av med katetern, fått igång kisseriet & hittat smärtlindring som inte slår ut mig totalt. Men vi vet fortfarande inte vad det är som orsakar smärtan. Efter två nätter på en tunn madrass på golvet har Victor åkt hem för att ladda upp inför hans sista vecka innan semestern och det unnar jag honom. Bästa vännen. Men nu har den här tråkiga sjukhusvistelsen blivit ännu tråkigare!!!! Dagen har bestått av ett försök till en uppfriskande dusch, kanelbullar, Lotta på Liseberg och kämpiga stunder av ren jävla hopplöshet. Gråten sitter i halsen, en riktig blandning av hopplöshet, ensamhet och trötthet åker karusell i kroppen. Mår ju bra i stora hela, men för mycket besvär med njurarna känns ju inte nyttigt i längden. Är glad att jag slipper sövas ner och göra ingrepp i alla fall. Och att Manfred sparkas♥️ Så fort barnmorskorna ska lyssna på hjärtslagen så försöker han knuffa bort dem, haha söta lilla jävel. Att gå runt här bland alla bebismagar och bebisskrik gör ju inte att man längtar mindre precis!! Men just nu ligger fokus på att bli frisk och kry.. Hejja hejja!!