THE WEIRDEST DREAM.

Inatt drömde jag något som var lustigt men inte minsta roligt. På något höger så skulle jag och Jane iväg på ett äventyrshus (tänk er typ BodaBorg) Jag antar att vi var ganska uppspelta över själva grejen och Jane var först ut på första ”banan”. Den här ”banan” bestod av en stor jävla tank med en såndär ful jävla fisk i (googla ful fisk så kommer ni att vara på det klara vilken fisk jag menar) Jane hoppar glatt i före mig och jag som är livrädd för fiskar fick ju lite lätt panik över den där äckliga saken som satt där i hålet, men jag gav det ett försök strax efter att Jane hoppat i. Banan gick ut på att vi skulle hoppa i tanken och sen trycka oss igenom ett JÄTTESMALT rör för att komma till andra sidan. Jag lyckades ta mig till andra sidan flera gånger men fick panik och simmade tillbaka varje gång. Varför jag gjorde det vet jag inte med tanke på att jag höll på att drunkna där i röret. Efter att ha simmat där några gånger blev jag meddragen till ett varmt rum, där det stod en stor inglasad sandlåda mitt på golvet. Där blev jag tillsagd att stå och om jag kollade upp såg jag en massa blad-täckta grenar i taket. Jaha, så där stod jag och plötsligt säger en kvinna till mig att vad som än händer så ska jag behålla lugnet. Aha oookej. Oså BÄM, har jag en äcklig, hårig spindel i håret som hon snart plockar bort. Sen säger hon att nu får jag stå stilla och om jag rör mig så förstörs allt. BÄM, så har jag en annan hårig, äcklig spindel – på handen?!?! Av ren reflex av spindelns kittlande hår så skakar jag bort den och den hamnar i sanden och kvinnan skrattar. Sen upprepar hon det hon precis sa fast denna gången menade hon allvar. Men så fort spindeln föll ner på handen så viftade jag bort den. Och ni kan ju tro det blev liv i kvinnan!!
– KOM OCH HJÄLP MIG HITTA HONOM!!!! NEJ!! RÖR DIG INTE!! HAN ÄR UNDER TRÖJAN!!

Kvinnan fick väck spindeln från mig (den hade mest troligt dödat mig annars) och jag sa att jag inte ville vara med mer och undrade vart Jane tagit vägen .. Så jag satte mig i någon form av lobby och vips så kommer den där zlatan-hunden och går förbi med sitt äckliga leende. Efter ett tag blir jag meddragen till kvinnan med spindlarna och så en annan kvinna som sitter jämte. Dom pratar med varandra, till mig – fast inte med mig. Den nya kvinnan säger:
– Hon klarade inte banan. Nä. Hon bara föll ihop. Jane är död.

Därefter rände jag runt i ett industriområde och letade förbrilt efter bussen, med en McDonald’s påse i handen med smått panik över att jag snart ska börja jobba. Jag ringer mamma och säger att Jane är död och hon svarar bara ”ja men sånt händer .. ” Sen var det plötsligt söndag och jag skulle inte jobba så jag skönk ihop på golvet och grät hysteriskt över lilla Jane. Och när jag vaknade hade jag tårar i hela ansiktet. Smsade Jane på en gång och hon levde!! En hemsk historia med ett lyckligt slut ?