SVAR PÅ FRÅGOESTUND

Ok, det gick ju sådär med frågestunden. Ni är för tråkiga! Men några frågor fick jag ju så here we go!

Hur kommer det sig att han ska heta just Manfred?
– Jag har alltid sett mig själv som en fotbollsmorsa med 2 grabbar, en Sigge och en Manne. Innan vi visste att jag var gravid (bara några dagar innan faktiskt) så satt vi med V’s föräldrar och pratade om släktnamn och namn på framtida barn. Då berättar V’s pappa att hans farfar hette Manfred och var en riktigt mysig gubbe. Och eftersom jag alltid gillat namnet Manne och vi ville ha ett äldre, coolt (men inte för coolt) och eventuellt ett släktnamn (alla tre namnen är släktnamn hehe) så var Manfred PERFEKT. Lilla Manfred Rosenqvist ♥

Hur har du/ni lagt upp föräldradagarna? Tycker hela den världen känns så krånglig, o ska nämligen fixa med sånt snart. Hur många dagar tar (eller ska) du ut penning i veckan?
– Det är en hel djungel att fixa med det där, usch vilken panik och ångest jag hade. Och inte gick det att läsa sig till det heller … Men jag kommer att ta ut mest i början av rent praktiska skäl. V tar ut sina 10 dagar efter förlossningen och sen ska vi faktiskt känna oss fram. Först tänkte vi att han skulle ta ut lite mer dagar precis i anslutning till lillfisens ankomst, men det känns också viktigt att komma igång med rutiner. Så vi har faktiskt inte bestämt oss! Det kommer se olika ut månad till månad, ibland kommer V att vara hemma fredagar och då ta ut FP fre-lör-sön och då kan jag spara dagar. Men vi har också pratat om att V tar ut FP en längre tid typ i sommar. Så det kommer att pendla mellan 5-7 dagar i veckan ? Jag planerar i alla fall att vara hemma minst ett år!

Hur ser du på förlossningen och eventuell smärtlindring?
– Först såg jag mig själv som en ur-kvinna (tänk grottmänniska)! Som står och vrålar (alldeles lagom mycket) med ruffsigt hår, på knä i sängen och som sen tar emot Manfred när han kommer. Jag skulle ha lustgas, rulla på pilatesboll och ligga i badet. Victor skulle inte få prata utan att jag tilltalade honom utan bara lyda mina order, typ; MASSERA! MATA MIG! RING PÅ BARNMORSKAN! VÄRM VÄRMEDYNAN! SLUTA ANDAS! Det skulle vara så lite folk i rummet som möjligt och jag skulle få ha kontroll, och om någon behövde säga åt mig att göra på ett speciellt vis (absolut inte Victor!!) så skulle denne säga det bestämt och inte gulla med mig. Ord och inga visor. Och akupunktur skulle ALDRIG få sättas, fyfan kom inte här med några fjuttiga nålar. Smärtlindring skulle bestå av värme i form av bad, tens, lustgas och EDA.
– ​Men nu blev det ju inte så, utan nu kommer jag att vara cool-lugn när han kommer. Jag kommer ligga med huvudet bakom ett skynke, med armarna utåt åt varje håll (för de får inte plats någon annanstans under snittet) Victor kommer sitta vid min sida och vi kommer kolla varandra i ögonen och tok-le. (Vi gör ofta det, tittar på varandra sådär. Det är helt underbart, kärleken är sällan så stark som då!!) Och så kommer jag nog pladdra på en massa av ren nervositet. Sen kommer han komma. Upp ur magen och förhoppningsvis komma igång med andningen på en gång (kom igen fisen, du vet vad du ska göra ♥!!!) Sen kommer jag kliva in i min bebisbubbla. Åh herregud. VÅR bebisbubbla! Jag är inte det minsta rädd för snittet, den här operationen är betydligt mindre än vad jag varit med om innan där jag vaknade med morfinpump, slangar överallt och fick lära mig gå igen. Och belöningen för den här operationen är ju helt ovärderlig♥ Sen känns det väldigt tryggt att ha ett datum (om han nu inte vill ut tidigare, men oddsen är inte så stora) Det gör det lättare att planera och förbereda sig. Ser så mycket fram emot kvällen innan, vi lär ligga klarvakna båda två och bara bubbla av förväntan. Vi två – snart tre!