Stanna upp & inse

Brukar ni stanna upp & inse att saker blev som de blev, & att ni är sjukt tacksamma för att det blev så? Jag är faktiskt, för att skryta, väldigt duktig på att "stanna upp & inse". Jag öser min tacksamhet till allt mer än ofta & jag är verkligen det, tacksam. De här är de första bilderna på mig & Victor & då hade vi ändå träffats i 4-5 månader. Jag blev medbjuden till fjällen med hans familj & jag var så tacksam för chansen. Och så står man här nu, 1,5 år senare med två extremt trötta ben & rygg efter en jobbdag – med vår bebis sparkandes! (på blåsan, tack så mycket) Det är verkligen ett "stanna upp & inse" moment. Tänk att vi två, runtlunkandes i mjukiskläder med ett glas rött, med din släkt kacklandes sådär mysigt vid bordet & med mina första (och enda..) försök till en skidkarriär i backen står här nu. Jag är del av din familj och du är en del av min. Jag är del av dig och du av mig. Tänk att livet kan bli så perfekt ♥️