SÅ BLIR DU EN LYCKLIGARE MÄNNISKA
Som människa är jag härjad av både ångest och dålig självkänsla och jag har krupit ner i depressionshål både en och två gånger. Jag slutade äta mina antidepressiva när jag blev gravid (om än lite oplanerat pga glömska, det är inte farligt att äta dem under en grav.) och pratade med min terapeut om min oro för att bli en suuuperdeppig morsa. Hon sa ju självklart att jag inte kan gå runt och oroa mig för de. Herregud, händer det så händer det och då vet jag ju att KBT och medicin funkar väldigt bra. Graviditeten medförde en explosion av hormoner och jag var som en berg och dalbana i humöret. Extremt påfrestande och plus det så ska man behöva bli tjock och tung. Tjena recept på depp!
Nu har jag alltid längtat efter att bli gravid och få barn, att få älska högre än någonsin och liksom gå igenom det viktigaste, jobbigaste och underbaraste i livet i hela mitt liv. Men inte visste jag att det finns ett slags botemedel i en bebis. Jag sitter här med min kaffekopp, Manfred sover inne i spjälsängen och jag har insyn över hans ben som börjar sprattla under filten så fort han vaknar till och jag känner TOTAL LYCKA. Inte sån där bubbelvinslycka – utan riktig djup lycka. Som att jag är i hamn liksom. Det var Manfred som fattades. Han får mig till en bättre människa – på alla plan.
För jag känner äntligen igen mig själv igen. Jag är glad, sprallig, på extremt gott humör, utvilad och med en helt ny energi. Jag känner en helt annan typ av livslust. Saker är inte bara ”roliga” utan roliga på riktigt och jag ser fram emot minsta lilla grej. Och Victor och jag!! Vi är tillbaka till nyförälskelsestadiet där vi uppvaktar varandra heeela tiden (vi har iofs alltid varit nära och väldigt kärleksfulla mot varandra, men det är på en djupare nivå nu) och vi har så jäkla roligt! Det bubblar av dåliga skämt och så mycket vi skrattar under en enda kväll har jag nog inte skrattat på några dagar den senaste tiden. Det är bara ärlig lycka i hela kroppen. Genuint. Det är så självklart och jag älskar mitt liv som mamma. Att vara mamma gör mig till en bättre människa♥
– Så get out there and make a baby everyone!
Kan inte annat än hålla med dig !! Den kärleken o lyckan till sitt barn ???? oslagbart ! & Viktor o jag våran relation har nått en helt ny nivå! Inte trodde jag att en bebis skulle göra en nykär på nytt efter snart 8 år tillsammans ! ?
Kan inte annat än hålla med dig !! Den kärleken o lyckan till sitt barn ???? oslagbart ! & Viktor o jag våran relation har nått en helt ny nivå! Inte trodde jag att en bebis skulle göra en nykär på nytt efter snart 8 år tillsammans ! ?
Kan inte annat än hålla med dig !! Den kärleken o lyckan till sitt barn ???? oslagbart ! & Viktor o jag våran relation har nått en helt ny nivå! Inte trodde jag att en bebis skulle göra en nykär på nytt efter snart 8 år tillsammans ! ?
? Bolmgrens Julkalender 2016 ?
Just nu tre pågående tävlingar i min blogg:
? Kiddoz – Vinn en valfri poster ?
? Ekokul – Presentkort på 300kr ?
? Upplevelse – Vinn en valfri Upplevelse ?
En lucka varje dag fram tills julafton! ❤️
? Bolmgrens Julkalender 2016 ?
Just nu tre pågående tävlingar i min blogg:
? Kiddoz – Vinn en valfri poster ?
? Ekokul – Presentkort på 300kr ?
? Upplevelse – Vinn en valfri Upplevelse ?
En lucka varje dag fram tills julafton! ❤️
? Bolmgrens Julkalender 2016 ?
Just nu tre pågående tävlingar i min blogg:
? Kiddoz – Vinn en valfri poster ?
? Ekokul – Presentkort på 300kr ?
? Upplevelse – Vinn en valfri Upplevelse ?
En lucka varje dag fram tills julafton! ❤️
Alltså!! Det här inlägget är fantastiskt, jag vet inte varför just detta fångade mig lite extra men fan vad jag blev glad av detta. Det kan ha å göra med att jag själv är och har varit i depression-och medicinträsket sedan jag var 13. Varit här allt för länge men jag blev så glad av att läsa detta inlägget.
Jag har fasat för det här med barn (okej jag är bara 18 men vill gärna vara en ung mamma om det går, inte nu på några år men u get my point, hoppas jag???). Jag är så rädd att jag skulle bli en deppigmorsa som du uttrycker det? Jag är också rädd att jag kommer må såhär hela livet och inte kunna uppleva den här fantastiska grejen med att få vara mamma.. Det är ju som sagt ett par år kvar, men det var så fint att läsa detta, att du blivit så glad och sprallig och känner igen dig själv igen nu efter att du har fått ditt lyckopiller. Jag är verkligen glad för din skull!
Har följt din blogg väldigt länge och följt dig på instagram med ett tack, men mest på avstånd utan att lämna avtryck(förutom nu på sista tiden). Njut av Manne och Victor, njut av allt. Du förtjänar det verkligen!
Alltså!! Det här inlägget är fantastiskt, jag vet inte varför just detta fångade mig lite extra men fan vad jag blev glad av detta. Det kan ha å göra med att jag själv är och har varit i depression-och medicinträsket sedan jag var 13. Varit här allt för länge men jag blev så glad av att läsa detta inlägget.
Jag har fasat för det här med barn (okej jag är bara 18 men vill gärna vara en ung mamma om det går, inte nu på några år men u get my point, hoppas jag???). Jag är så rädd att jag skulle bli en deppigmorsa som du uttrycker det? Jag är också rädd att jag kommer må såhär hela livet och inte kunna uppleva den här fantastiska grejen med att få vara mamma.. Det är ju som sagt ett par år kvar, men det var så fint att läsa detta, att du blivit så glad och sprallig och känner igen dig själv igen nu efter att du har fått ditt lyckopiller. Jag är verkligen glad för din skull!
Har följt din blogg väldigt länge och följt dig på instagram med ett tack, men mest på avstånd utan att lämna avtryck(förutom nu på sista tiden). Njut av Manne och Victor, njut av allt. Du förtjänar det verkligen!
Alltså!! Det här inlägget är fantastiskt, jag vet inte varför just detta fångade mig lite extra men fan vad jag blev glad av detta. Det kan ha å göra med att jag själv är och har varit i depression-och medicinträsket sedan jag var 13. Varit här allt för länge men jag blev så glad av att läsa detta inlägget.
Jag har fasat för det här med barn (okej jag är bara 18 men vill gärna vara en ung mamma om det går, inte nu på några år men u get my point, hoppas jag???). Jag är så rädd att jag skulle bli en deppigmorsa som du uttrycker det? Jag är också rädd att jag kommer må såhär hela livet och inte kunna uppleva den här fantastiska grejen med att få vara mamma.. Det är ju som sagt ett par år kvar, men det var så fint att läsa detta, att du blivit så glad och sprallig och känner igen dig själv igen nu efter att du har fått ditt lyckopiller. Jag är verkligen glad för din skull!
Har följt din blogg väldigt länge och följt dig på instagram med ett tack, men mest på avstånd utan att lämna avtryck(förutom nu på sista tiden). Njut av Manne och Victor, njut av allt. Du förtjänar det verkligen!
men åh tack snälla för dina ord! ♥ och såklart det blir bättre! du måste bara tro på det och ta en dag i taget. acceptera att du är sjuk och att ALLA har dåliga dagar, precis som du. försök hitta ett sätt att hantera de dåliga dagarna, det kan vara genom att lyssna på musik eller rulla köttbullar mitt i natten. få koppla bort rösterna i skallen och kallsvettningarna om nätterna. våga prova nya saker! prova medicin, prova terapi, prova köttbullerullning klockan 4 på natten – du kommer hitta rätt tillslut! och VÅGA PRATA OM DET! ju mer vi skäms desto mindre lär sig vår omvärld om hur psykisk ohälsa faktiskt ser ut och desto sämre mår vi. men haka inte upp dig på att ett eventuellt barn skulle vara lösningen på allt. jag jobbar med mig själv varje dag och har gjort i flera år! hakar du upp dig på en sak så kanske det motsatta inträffar. och hur svårt det än är: oroa dig inte i onödan. allt löser sig! stay strong girl! ♥
men åh tack snälla för dina ord! ♥ och såklart det blir bättre! du måste bara tro på det och ta en dag i taget. acceptera att du är sjuk och att ALLA har dåliga dagar, precis som du. försök hitta ett sätt att hantera de dåliga dagarna, det kan vara genom att lyssna på musik eller rulla köttbullar mitt i natten. få koppla bort rösterna i skallen och kallsvettningarna om nätterna. våga prova nya saker! prova medicin, prova terapi, prova köttbullerullning klockan 4 på natten – du kommer hitta rätt tillslut! och VÅGA PRATA OM DET! ju mer vi skäms desto mindre lär sig vår omvärld om hur psykisk ohälsa faktiskt ser ut och desto sämre mår vi. men haka inte upp dig på att ett eventuellt barn skulle vara lösningen på allt. jag jobbar med mig själv varje dag och har gjort i flera år! hakar du upp dig på en sak så kanske det motsatta inträffar. och hur svårt det än är: oroa dig inte i onödan. allt löser sig! stay strong girl! ♥
men åh tack snälla för dina ord! ♥ och såklart det blir bättre! du måste bara tro på det och ta en dag i taget. acceptera att du är sjuk och att ALLA har dåliga dagar, precis som du. försök hitta ett sätt att hantera de dåliga dagarna, det kan vara genom att lyssna på musik eller rulla köttbullar mitt i natten. få koppla bort rösterna i skallen och kallsvettningarna om nätterna. våga prova nya saker! prova medicin, prova terapi, prova köttbullerullning klockan 4 på natten – du kommer hitta rätt tillslut! och VÅGA PRATA OM DET! ju mer vi skäms desto mindre lär sig vår omvärld om hur psykisk ohälsa faktiskt ser ut och desto sämre mår vi. men haka inte upp dig på att ett eventuellt barn skulle vara lösningen på allt. jag jobbar med mig själv varje dag och har gjort i flera år! hakar du upp dig på en sak så kanske det motsatta inträffar. och hur svårt det än är: oroa dig inte i onödan. allt löser sig! stay strong girl! ♥
Jag skämdes innan över det men gör det verkligen inte längre.. vilket är skönt. Det känns som om jag har provat det mesta men alltid trillar tillbaka när jag tror att det är på väg att vända. 2014 lämnade jag tillexempel inte mitt rum, fick ledsagare och 2015 kunde jag åka till Växjö och sådant igen.. men nu är det åt skogen igen. Medicinen känns inte som att den hjälper, eller det vet jag ju egentligen inte – vill inte prova utan heller. Har ätit sedan 2014, vi har snart ökat till full dos men känns som om det inte kommer göra någon större skillnad det heller, men vi får se.
Det här med att acceptera att jag är sjuk.. har jag väl gjort mer än innan, nekade det och nekade hjälp till en början och ville inte proppa i mig mediciner men en dag där 2014 fick jag nog och tog ur tummen ur röven!
Hur eller hur så har jag (äntligen) klickat med en psykolog så hoppas att hon kan hjälpa mig mer, men som sagt. Jag är stolt över dig trots att jag inte känner dig!!
Ps, får prova det där med köttbullerullning ? gillar ju trots allt att laga mat… kanske får baka bullar annars hehe!
Jag skämdes innan över det men gör det verkligen inte längre.. vilket är skönt. Det känns som om jag har provat det mesta men alltid trillar tillbaka när jag tror att det är på väg att vända. 2014 lämnade jag tillexempel inte mitt rum, fick ledsagare och 2015 kunde jag åka till Växjö och sådant igen.. men nu är det åt skogen igen. Medicinen känns inte som att den hjälper, eller det vet jag ju egentligen inte – vill inte prova utan heller. Har ätit sedan 2014, vi har snart ökat till full dos men känns som om det inte kommer göra någon större skillnad det heller, men vi får se.
Det här med att acceptera att jag är sjuk.. har jag väl gjort mer än innan, nekade det och nekade hjälp till en början och ville inte proppa i mig mediciner men en dag där 2014 fick jag nog och tog ur tummen ur röven!
Hur eller hur så har jag (äntligen) klickat med en psykolog så hoppas att hon kan hjälpa mig mer, men som sagt. Jag är stolt över dig trots att jag inte känner dig!!
Ps, får prova det där med köttbullerullning ? gillar ju trots allt att laga mat… kanske får baka bullar annars hehe!
Jag skämdes innan över det men gör det verkligen inte längre.. vilket är skönt. Det känns som om jag har provat det mesta men alltid trillar tillbaka när jag tror att det är på väg att vända. 2014 lämnade jag tillexempel inte mitt rum, fick ledsagare och 2015 kunde jag åka till Växjö och sådant igen.. men nu är det åt skogen igen. Medicinen känns inte som att den hjälper, eller det vet jag ju egentligen inte – vill inte prova utan heller. Har ätit sedan 2014, vi har snart ökat till full dos men känns som om det inte kommer göra någon större skillnad det heller, men vi får se.
Det här med att acceptera att jag är sjuk.. har jag väl gjort mer än innan, nekade det och nekade hjälp till en början och ville inte proppa i mig mediciner men en dag där 2014 fick jag nog och tog ur tummen ur röven!
Hur eller hur så har jag (äntligen) klickat med en psykolog så hoppas att hon kan hjälpa mig mer, men som sagt. Jag är stolt över dig trots att jag inte känner dig!!
Ps, får prova det där med köttbullerullning ? gillar ju trots allt att laga mat… kanske får baka bullar annars hehe!
det är inte lätt, alltså vägen är ju lång. men du verkar ändå inte ge dig utan håller hoppet uppe – och det är superbra. sen har du åldern på din sida, det är ju inte så att du är 60 år och liksom ”får lov att ge upp”. för det får du verkligen inte göra.
vad bra att du hittat en terapeut du trivs med!!! det är ju helt klart ett stort steg i rätt riktning. ge det tid bara, en förändring sker ju inte på en natt (vilket du uppenbarligen är väldigt medveten om!)
jag tror många tänker att vi med psykisk ohälsa är svaga, men jag kan inte komma på någon ”grupp” som är så jäkla starka som vi. varje dag är en kamp mot i princip allting. and we´re still going strong. jag är stolt över dig som kommenterar här och vågar öppna dig för mig – som du inte känner. och jag blir stolt över mig själv som vågar vara så öppen med mina problem för att på något sätt nå ut till andra – och där är du ju! tack snälla du!
det är inte lätt, alltså vägen är ju lång. men du verkar ändå inte ge dig utan håller hoppet uppe – och det är superbra. sen har du åldern på din sida, det är ju inte så att du är 60 år och liksom ”får lov att ge upp”. för det får du verkligen inte göra.
vad bra att du hittat en terapeut du trivs med!!! det är ju helt klart ett stort steg i rätt riktning. ge det tid bara, en förändring sker ju inte på en natt (vilket du uppenbarligen är väldigt medveten om!)
jag tror många tänker att vi med psykisk ohälsa är svaga, men jag kan inte komma på någon ”grupp” som är så jäkla starka som vi. varje dag är en kamp mot i princip allting. and we´re still going strong. jag är stolt över dig som kommenterar här och vågar öppna dig för mig – som du inte känner. och jag blir stolt över mig själv som vågar vara så öppen med mina problem för att på något sätt nå ut till andra – och där är du ju! tack snälla du!
det är inte lätt, alltså vägen är ju lång. men du verkar ändå inte ge dig utan håller hoppet uppe – och det är superbra. sen har du åldern på din sida, det är ju inte så att du är 60 år och liksom ”får lov att ge upp”. för det får du verkligen inte göra.
vad bra att du hittat en terapeut du trivs med!!! det är ju helt klart ett stort steg i rätt riktning. ge det tid bara, en förändring sker ju inte på en natt (vilket du uppenbarligen är väldigt medveten om!)
jag tror många tänker att vi med psykisk ohälsa är svaga, men jag kan inte komma på någon ”grupp” som är så jäkla starka som vi. varje dag är en kamp mot i princip allting. and we´re still going strong. jag är stolt över dig som kommenterar här och vågar öppna dig för mig – som du inte känner. och jag blir stolt över mig själv som vågar vara så öppen med mina problem för att på något sätt nå ut till andra – och där är du ju! tack snälla du!
Jag vill att fler ska våga prata om sådant här, tycker det är väldigt viktigt. Skriver inlägg om psykisk ohälsa ibland, dock har jag inte lyckats samla alla under kategorin än då jag var slarvig förr med att lägga allt i kategorier och sen har jag bytt blogg med så det är lite därför också!
http://nouw.com/linnahlex/ska-det-vara-sa-26622225 I detta inlägget var jag lite förbannad och det ryker nästan ut öronen nu när jag tänker på vad jag har skrivit där. Att bli nedtystad och förminskad bara för att man är sjuk på ett sätt som inte syns gör mig så arg – men framförallt att samhället har gjort så att folk med psykisk ohälsa skäms och inte vågar ta hjälp, DET. GÖR. MIG. ARG. För det ääär ju så jävla okej att må dåligt, suck..
Återigen – du gör mig glad. Sättet du skriver på och hur du får in humor i det mesta. Så jäkla härlig!
Jag vill att fler ska våga prata om sådant här, tycker det är väldigt viktigt. Skriver inlägg om psykisk ohälsa ibland, dock har jag inte lyckats samla alla under kategorin än då jag var slarvig förr med att lägga allt i kategorier och sen har jag bytt blogg med så det är lite därför också!
http://nouw.com/linnahlex/ska-det-vara-sa-26622225 I detta inlägget var jag lite förbannad och det ryker nästan ut öronen nu när jag tänker på vad jag har skrivit där. Att bli nedtystad och förminskad bara för att man är sjuk på ett sätt som inte syns gör mig så arg – men framförallt att samhället har gjort så att folk med psykisk ohälsa skäms och inte vågar ta hjälp, DET. GÖR. MIG. ARG. För det ääär ju så jävla okej att må dåligt, suck..
Återigen – du gör mig glad. Sättet du skriver på och hur du får in humor i det mesta. Så jäkla härlig!
Jag vill att fler ska våga prata om sådant här, tycker det är väldigt viktigt. Skriver inlägg om psykisk ohälsa ibland, dock har jag inte lyckats samla alla under kategorin än då jag var slarvig förr med att lägga allt i kategorier och sen har jag bytt blogg med så det är lite därför också!
http://nouw.com/linnahlex/ska-det-vara-sa-26622225 I detta inlägget var jag lite förbannad och det ryker nästan ut öronen nu när jag tänker på vad jag har skrivit där. Att bli nedtystad och förminskad bara för att man är sjuk på ett sätt som inte syns gör mig så arg – men framförallt att samhället har gjort så att folk med psykisk ohälsa skäms och inte vågar ta hjälp, DET. GÖR. MIG. ARG. För det ääär ju så jävla okej att må dåligt, suck..
Återigen – du gör mig glad. Sättet du skriver på och hur du får in humor i det mesta. Så jäkla härlig!