PLÖTSLIGT HÄNDER DET.

HÄRLIGT FEBER-ROSIG.

Mitt i all lycka kring att vi börjat sälja lussebullar på Statoil (smaka!! så helvetes goda och saftiga och russinen är jätteenkla att peta bort om man, som mig, inte fattar grejen med russin i mat) får jag jätteont i nedersta delen av magen, där vi tjejer känner mensvärken, alltså där magen precis blir till mus. Såfort jag rör mig hugger det till och jag smyger mig fram i butiken. Snart står jag inte ut mer och mamma kör mig till akuten där läkaren bara kan konstatera att jag har feber. Jag som tidigare haft mycket urinvägskatarr och urinvägsinfektioner vet att smärta och feber hänger ihop och oftast kommer när man har en infektion i kroppen. Men eftersom smärtan är starkast vid rörelse kunde han inte pussla ihop bitarna. Och jag kan inte heller fatta. Så fort jag sätter ner högerfoten eller rör högerbenet så gör det extra ont, men när jag står still är smärtan nästan helt borta. Men så vänder jag mig om och det känns som någon petar mig innifrån med en kniv. Jag fick åka hem ganska snart och ligger nu nerbäddad. Blir det värre måste jag tillbaka för då står det inte rätt till i kroppen min. Alltså detta är så typiskt. Jag kan aldrig bli lite sjuk. Blir sällan bara snuvig, jag får influensan istället. Blir jag bakis blir jag SKITBAKIS. Får jag ont i ryggen är det ländryggsinflammation (been there, helvete vilken smärta) osv osv. Så förvånad är jag inte direkt men jag är väldigt orolig att det är nått fel. Såklart. Ska försöka sova bort febern nu, mår ju som en säck koskit. Härlig onsdag.