NO RAINBOWS OR BUTTERFLIES.

Denna hösten har varit helt överjävlig och i måndags fick jag inte helt oanmält ett sammanbrott. Bara grät och hyperventilerade. Om du aldrig hyperventilerat är det rätt svårt för mig att förklara, men medicinskt sätt så flåsar du ut alldeles för mycket koldioxid och får inte in tillräckligt med syre. Då drar blodkärlen ihop sig och jag blir jävligt torr i munnen och sen börjar jag skaka i kroppen. Av någon anledning ställde jag mig upp och tuppade av, om än för bara några sekunder. Det är obehagligt som fan och efteråt sover jag (Låter som jag alltid hyperventilerar men det har tack och lov bara hänt mig två gånger) Det är alltså jävligt tungt nu, my psyche is a fucking fuck ass bitch så att säga. Det är lättare att ha ont i huvudet eller i ryggen liksom. Men att beskriva vad som gör ont på insidan är skitsvårt. Och hur många fina, peppande och rörande SMS och samtal, kramar och pussar som jag fått (mina nära och kära är fan ALLT för mig ?) så försvinner inte det faktum att jag mår dåligt. Det är jättejobbigt att erkänna att jag behöver hjälp utifrån med något som är så privat. Men det är BARA jag som kan ta tag i detta, om än med hjälp av någon jag inte känner. Så på tisdag ska jag träffa en läkare och göra en anamnes (en slags utredning) för att få bukt på hela situationen. Så tack alla ni som smsat och peppat denna veckan. Ni är förjävla bra. Jag är snart tillbaka i mina gamla skor igen.