NÄR MIDDAGSLUREN ÄR KLYSCHIG

Har man inte barn så är det säkert astöntigt eller klyschigt när alla håller på att gosa hela tiden och allt verkar vara det goaste i världen. Oftast är det absoluuuuut inte det. Oftast är de där mysstunderna efterbördan av ett smärre krig där du är sömnen och ongen är en studsboll i en gympahall. Du vinner alltid tillslut och är då så jävla trött själv att du somnar ifrån allt som har med socialt liv att göra. Därför hinner du heller inte käka lunch för du däckade stenhårt och vaknar upp under för-kvällen och undrar vad som hände.

Men ibland, faktiskt, så är det exakt sådär klyschigt underbart och astöntigt – där ni ligger tätt intill varandra (och inte i en position där din vänstra arm domnat bort för en timma sen) och bebis snusar exakt sådär klyschigt och astöntigt sött. Då är det så gosigt att du tar 15 bilder och skryter överallt – sen vaknar lillskiten innan du hinner skriva klart och så är det momentet borta. Och du vet aldrig när det kommer igen.