Men om man inte vet vem man är?
inte har en jävla aning om vem man är när man är sig själv?”
Alltså, tack och bock Mia Skäringer! Dina böcker har satt ord på extremt mycket tankar och känslor och nu får man se dig, iklädd en free-bra på scen och du bara sprutar ut meningar som träffar exakt, precis just där där dom ska. Du bjuder på en rå-ärlig resa in och ut i sig själv med en kaxig sarkasm, om den lilla tjocka flickan vars ögon drunknar i kinderna när hon ler, med Nutella utkletat i hela ansiktet som sitter i kylskåpet och kräver bekräftelse. Hade velat citera exakt hela föreställningen men det … kan jag ju inte. Men det var lite som att ta ett kliv in i sig själv. Jag är också den där som står mitt i rondellen och tillfredsställer alla andras behov och överanalyserar sönder mig själv. Som fylls av ångest likt en dubbelhamburgare och sover med huvudet på nattduksbordet och röven på fönsterbrädan. Jag pratar också tvärt-om-språket och kan inte välja ut en enda tanke eller känsla att prata om eller illustrera för någon annan. Allt satt som en jävla smäck. Halelujah Mia Skäringer. Tack för ikväll! ❤