LITE SPRITFETT ÄR GÖTT.

Igår satt jag och mina sambos och skämtade om hur spritfet man blev när man tillslut blev 18 och fick gå ut på krogen. Och hur spritfet man fortfarande är och vi sa att vi gärna ville vara vältränade. Men titta hur jag såg ut som 16/17 åring. Min kropp skrek fan efter lite sprit. Lite hull. Lite jävlar renamma. Jag var smal. Och till vilket pris? En ständig trötthet. Ja. Men också ett välmående. Konstig känsla det där. Det har aldrig handlat om skönhetsideal för mig. Det var bara kontrollen. Jag ägde min kropp. Det var jag som drog i spakarna. Allt annat i mitt liv då var kaos och en enda röra. Inte konstigt. Jag var 16 år. Det ska vara rörigt då. Men det blev för rörigt och jag styrde det jag kunde. Och jag styrde det ganska så hårt. När mitt ex gjorde slut blev det värre först – men så fyllde jag 18. Jag var ute och festade varje helg. Sen kom studentåret och allt handlade om att festa. Och jag var alltid fullast, jag åt ju ingenting. Men så på studentdagen hade jag gått upp 10kg. Det låter visserligen mycket och jag mår illa när jag tänker på det. Men såhär ser jag ut idag, efter +11(!!!) kg;

Jag har rätt svårt att ta in det men jag var underviktig. Mitt BMI låg runt 17 och skulle väl ligga mellan 20-25. Jag ser till synnerhet rätt frisk ut idag. Men jag har gått från tokträning och tokkontroll till slappa på soffan och öldrickande till höger och vänster. Lite spritfett var gött – för några år sedan. Nu ser jag till att hålla mig FRISK genom regelbunden träning och bra käk. Jag har alla hjärnspöken kvar som jag hade då men öjj, jag vinner nästan varenda jävla krig mot dom. Det handlar inte längre om en vikt. Det handlar inte om kontroll. Det handlar om mig. Jag ska må bra. Jag har bara ett liv och vem vet hur länge det varar.