LCHF.

När jag gick i tvåan på gymnasiet vägde jag 56kg. Jag tränade bra, åt bra och framför allt mådde jag bra – på alla plan. Men så hände någonting. Jag fick för mig att jag inte hade tid att träna. Sen fick jag för mig att ”lite godis varje dag gör ju fan ingenting”. Nu, ett och ett halvt år senare väger jag 62kg, är jämt trött, tränar aldrig och känner inte igen mig själv i spegeln. Det är dags att ändra detta nu.

Jag kommer aldrig säga eller påstå eller skriva eller tänka att jag är tjock. Jag är inte tjock, inte det minsta. Jag är 20 år gammal, 171cm lång och väger 62kg. För mig betyder inte själva vikten någonting. Det är ett tvåsiffrigt nummer som inte säger någonting om vem jag är. En vikt är oförutsägbar. Jag kan inte se på någon hur mycket han/hon väger och det är ju bra, för vikten är ju som sagt bara en siffra. Det som är viktigt är hur vikten påverkar mig i vardagen. Det som är viktigt är hur jag mår i min vikt och nu mår jag inte alls bra.

Jag sover jättebra för sömn har alltid legat mig varmt om hjärtat. Men jag är trött på att vara trött. Jag vill inte somna på soffan vid klockan fyra för att jag är så jävla trött att jag inte ens orkar hålla ögonen öppna medan Unga Mödrar går på femman. Det är inte så jag vill leva. Jag vill ha energi och struktur. Jag vill ha rutiner och jag vill ha bra rutiner. Jag anser att bra mat och bra träning är A och O till bra rutiner. Och tro mig: jag brukade ha bra rutiner. Då varvade jag gymnasiestudier, träning, musik och umgänge med varandra. Det vill jag fortsätta med, även om gymnasiestudierna har sett sin bästa tid.

Jag är en impulsiv jävel. När jag väl vill göra nåt ska jag göra det NU och inte sen. Det finns inget vänta för mig när jag fått min idé i skallen. Tvingas jag vänta kommer jag ångra mig. Så funkar jag. Så bäst att sätta planen i verket – på en gång!

Jag skaffade därför lite mer kött på benen ang LCHF (jag är ju lååååångt ifrån expert med tanke på att jag mest ögade igenom ”LCHF för nybörjare” lite kvickt) och skaffade ett konto på LCHF-Klubben, ni vet? Den som drivs av min drottning Katrin Zytomierska?! 99:- i månaden och jag får träningstips, recept, kan ställa frågor till min PT, snacka med andra, sätta mål och läsa LCHF-bloggar (vilket jag funderar på att dra igång en)

Jag som är totalt otränad nu för tiden har hoppat på Katrins och Philips åttaveckors-program där jag kommer komma igång på riktigt, där vi startat mjukt med promenader 3ggr/veckan och vi slutar på topp med 60min löpning+styrketräning 3ggr/veckan.

Själva LCHF-biten tar jag i lugn och ro. Skär ner lite här och lite där tills jag känner mig bekväm och framför allt känner att jag har kunskapen till att kunna välja. Men jag kommer börja med basen:
skita i bröd, pasta, ris, potatis och socker.

Men inte förrens på måndag kör jag igång! Dels för att magen bubblar och jag rapar hejdlöst, men också för att man alltid ska börja en måndag .. inte sant?!

Och som sagt: DET HÄR ÄR INGEN BANTNINGSSAGA. Det här är den bittra jävla verkligeheten, där en soffpotatis vill må lite jävla bra.

Godnatt, nu går vi och sover.