Header Image

josefine lind

Välkommen till en av Sveriges öppnaste och (h)ärligaste blogg! Jag som delar med mig av tankar, humor och vardag om det unga mammalivet heter Josefine. Jag är 24 år och är soon-to-be tvåbarnsmamma, med knappa året emellan mina två. Var inte rädda att ställa frågor eller peppa varandra bland kommentarerna och följ mig gärna på Instagram!

JAG VILAR

Publicerad,

Som jag så förskräckt anade igår så är njurstenen tillbaka. Har försökt hålla god min hela natten med vandringsritualer och med micron som gått på högvarv med värmedynan, men vid tre-tiden idag orkade jag inte mer. För det är, tyvärr, så att får man njursten som gravid så är alternativen rätt få. Det gäller liksom att hitta värktabletter som hjälper och knep och knåp att stå ut där emellan. Sist jag hade ont hjälpte det bara att ligga på ena sidan medan Victor masserade sina händer blåa på min rygg. Denna gången hjälper det bara av att jag står upp, vaggar på höfterna och gnuggar ena handen mot ryggen och den andra handen får snällt klappa på magen. Nu är inte smärtan alls som den var sist (dvs att döden inte står runt hörnet och väntar på mig) men det gör fortfarande väldigt ont och kroppen orkar liksom inte. Så även om jag hade mina knep ville jag ändå få stöttning av sjukvården. HA! What a joke. När jag pratade med vårdcentralen så var det mer dom som undrade vad JAG tyckte att DOM kunde göra för mig.
– Ja men ett urinprov och ett blodprov är rätt vanligt att man tar på en patient med urin/njurbesvär, sa jag. Men det var liksom inte populärt utan jag blev lutsad till gynmottagningen vilka i sin tur hade en toklång uppringningsväntetid.
– Efter v.22 ska du alltid kontakta förlossningen.
Jaha skönt då vet jag det!!

Det var rätt motigt att ringa förlossningen efter att ha blivit näst intill idiotförklarad på två ställen, men vilka hjältar det jobbar där!! Var inga som helst konstigheter att jag ringde och jag skulle ju absolut komma in så de kunde kika på mig och lillgrabben. I samband med smärttopparna har jag känt av ganska starka sammandragningar vilket de även kunde se på CTGn men det var inte farligt. Resten av värdena ser också OK ut men jag blir kvar inatt för observation. Jag har ju ändå ca 4 mils resa hem så skulle inte nya smärtlindringen hjälpa så vore det ju förjävligt att behöva åka tillbaka inatt. Så nu ligger jag här, med värmedyna och slumriga ögon. Smärtfri. Helt sjukt vad kroppen orkar med men jag är heeeelt slut nu. Och ingen tv på rummet har jag…. Oh lord. Vilken tur att jag kommer ha en spännande tävling här på bloggen med avstamp ikväll!!! Kika in senare vettja 🙂

3 Kommentarer

  1. Vad fin blogg! Följ gärna mig, jag följer alltid tillbaka ❤️

  2. Vad fin blogg! Följ gärna mig, jag följer alltid tillbaka ❤️

  3. Vad fin blogg! Följ gärna mig, jag följer alltid tillbaka ❤️

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *