JAG HÄNGER INTE MED.

Sedan jag började medicinera mig har jag gått igenom en hel del kroppsliga faser om vi säger så va. Jag som läser mycket om medicin och om kroppen tycker det är häftigt hur kroppen reagerar (kroppen är så mycket häftigare än rymden!!), men det är lite jobbigt att hänga med. Det började med helt utebliven sömn då jag låg vaken mellan 22-08 natten mellan onsdag och torsdag. Sen kom oron och rastlösheten, den var helt obeskrivlig. Skulle klä på mig ytterkläderna och kommer på mig själv att stå med en sko och jacka i sovrummet och bäddade sängen. Därefter kom en ENORM muntorrhet och hög puls. Sömnen är fortfarande inte återställd och idag är jag dåsig och darrig i armar och händer. Har tack och lov (peppar peppar) sluppit huvudvärk och illamående. Dock har jag svårt att få i mig maten, det tar sjukt lång tid så att hinna med allt på 30 min rast går sådär. Men jag kämpar på. Det kunde varit värre!! Och nu är det bara två kvälls-pass kvar, det vill säga 2 sovmorgonar !!! Sen tar jag helg. Man märker hur stark och vilken kämpe man är när man mår såhär och fortfarande känner att nä nu jävlar, nu kör vi. Tacksam tacksam!