ITS FRIDAY BITCHES.

Carpe Diem…not
Älskar att vakna tidigt när det är soligt men med tanke på att jag va uppe alldeles för tidigt igår plus en bakfylla så sov jag som en stock till halv elva. Upp och diska för jag spyr typ av synen av disk (tack mamma) och jag hann inte äta upp frukosten innan jag bara var tvungen att dra fram dammtrasan. Så nu är det rent och fint igen! Hur mycket skräp kan en köksmatta dra åt sig egentligen? Helt sinneeeesssjuuuuuukt. Man kan ju tro att vi har hund också men nej det är bara två brudar som fäller så sjukt mycket hår. Ska ta nått lunchliknande nu innan jag börjar jobba vid 16. Ikväll blir det lite vin med sambon. Mysigt!

Åh just det. Igår var vi ute och åt och på vägen dit ser vi en väldigt berusad man vingla på gatan. Först skämtar vi lite om hans tillstånd, men när vi kommer närmare ser vi att han har kissar ner sig. Jag som är vårdbiträde långt in i skelettet, ville hjälpa honom och det fick jag minsann göra också för han trillar handstupa in i en stenmur och jag bara flyger fram. Han är så full att han inte kan svara mig när jag frågar hur det gick, om jag ska ringa nån osv. Jag tar hans hand och med hela min kraft drar jag upp honom och ser då att han spräckt ögonbrynet. Blodet rinner i hela ansiktet på honom och jag ber Emelie ringa polisen. Han var inte bara full och odräglig, han kunde inte ta hand om sig själv och han kunde ha slått ihjäl sig. Och ska man vara självisk så kan han ha varit farlig för andra. Tänk om han trillar ut i vägen och någon stackare kör över honom, och tvingas leva med det på sitt samvete? Nej uschanameja! Emelie och jag väntade in polisen och jag ber till Gud att dom tog hand om honom. Att han fick nånstans att sova osv. Jag kan inte annat än tycka synd om honom.