Infektionernas infektion

Varning för starka bilder!

I somras skulle vi ha picknik i Linnéparken och eftersom vi bodde så nära så tog Victor och jag longboarden, eller han tog väl longboarden och jag gick. Men på tillbakavägen (efter lite vin…) så ville jag också testa på longboarden, för jag kände mig jävligt tuff. Och det var jag, i alla fall en bit på vägen. Men när vi var 1,5 meter ifrån porten så trillar jag baklänges och skrapar upp yttepyttelite av foten. Inget mer med det, blödde inte ens men vi satte ett plåster för säkerhetsskull. Little did i know att jag måste ha skrapat upp mig i typ hundskit …

Två dagar senare så berättar jag för Emma på jobbet om den lilla incidenten och hon kollar på foten och säger " men är den inte lite svullen eller?" Mjaaaaa tänker jag men går ändå till våra sjuksköterskor och visar upp den. Och som ni ser på bilden så var ju ankeln ca dubbelt så stor som den i normala fall skulle va och såret….. ja inte så najs kanske 😉

Efter några dagar blev de ju tokmycket värre, jag fick feber och haltade runt med smärta så jag ringde läkare och fick penicillin utskrivet. Men inte funkade det inte för jag hade fortfarande både feber och smärtor och inte läkte såret heller, så efter halva kuren fick vi byta penicillin och då åkte jag på både det ena och det andra som följd (ladies, ni förstår;-)) Det hade lagt sig som ett lock av död hud och var i såret så därför läkte det inte speciellt bra, sista undersökningen (av typ 4) fick dom dra (!!!!!) loss "locket". Sen såg det ut såhär, som en rymdkrater!

Ett hål rätt in och då ska ni påminnas om att jag inte ens blödde när jag skrapade mig där på Storgatan. Det var ett sånt liiiiitet skrapsår men jag måste ju ha dragit foten i hundskit för att få en sån hemsk infektion. Nu har jag en snygg litet lila ärr där istället som är otroligt känsligt. Och Victor nyper GÄRNA mig där ibland, vilket är en helt annan femma. Men visst är kroppen märklig?