FÖRVÄNTAS MAN ATT HOPPA AV GLÄDJE?
Jag får ofta frågan hur Victor känner nu såhär nära inpå allting. Är han nervös? Är han peppad? Har han fattat att han ska bli pappa ännu? Ärligt talat så är V mer beredd och inställd på hela grejen än vad jag är. Och det känns jättekonstigt.
Jag kan inte alls greppa att han snart är här. Jag är liksom stillastående i känslorna på något vis och jag känner mig lite… tom. Mitt fokus ligger på att sluta vara gravid, inte att bli mamma. Jag har alltid behövt lite extra tid att bearbeta känslor/impulser så jag är inte jätteförvånad att jag står här och är totalt förvirrad bara några dagar ifrån det största i livet. Som att jag är avtrubbad. Och att man reagerar helt olika på livets alla händelser är ju inte det minsta konstigt, men jag får ändå dåligt samvete. Förväntas man alltid att hoppa av glädje och spricka av förhoppning när man är dagar från att möta sitt barn?
– Så för att svara på allas fråga så är V mer inställd och mer förväntansfull än vad jag är. Han kan se det framför sig på ett annat sätt än vad jag kan. Jag tror jag måste få känna på det, på honom. Jag måste få vara med om det för att känna. Jag tror det är alldeles för stort för mig att ta in och känner jag mig själv rätt så exploderar känslorna när dom väl är redo. Och så är det ju alltid, att min omskakade coca-cola flaska till känslohanterare till slut exploderar. Och den här gången ser jag fram emot en explosion.
Får ja pitcha in? Det är ju en flummig situation- verkligen klimax av dina nio månader. Man har ju haft längtan och förväntningar hela tiden och det blir så svårt att fatta att dagen äntligen är här. För killar så blir det ju första eldprovet typ- äntligen få hjälpa till vid förlossning, få ett tydligare band till bebben (mer än känna sparkar liksom) och att din V därför är mer peppad för att för han blir det att nu börjar allt. (Så är det ju självfallet även för dig- att allt börjar som mamma, men du har ju ändå blivit mamma under dessa nio månader!) hoppas du fattar, svamlar lätt ?
Får ja pitcha in? Det är ju en flummig situation- verkligen klimax av dina nio månader. Man har ju haft längtan och förväntningar hela tiden och det blir så svårt att fatta att dagen äntligen är här. För killar så blir det ju första eldprovet typ- äntligen få hjälpa till vid förlossning, få ett tydligare band till bebben (mer än känna sparkar liksom) och att din V därför är mer peppad för att för han blir det att nu börjar allt. (Så är det ju självfallet även för dig- att allt börjar som mamma, men du har ju ändå blivit mamma under dessa nio månader!) hoppas du fattar, svamlar lätt ?
Får ja pitcha in? Det är ju en flummig situation- verkligen klimax av dina nio månader. Man har ju haft längtan och förväntningar hela tiden och det blir så svårt att fatta att dagen äntligen är här. För killar så blir det ju första eldprovet typ- äntligen få hjälpa till vid förlossning, få ett tydligare band till bebben (mer än känna sparkar liksom) och att din V därför är mer peppad för att för han blir det att nu börjar allt. (Så är det ju självfallet även för dig- att allt börjar som mamma, men du har ju ändå blivit mamma under dessa nio månader!) hoppas du fattar, svamlar lätt ?
Känner igen mig så mycket! Självklart längtar jag efter att få träffa det lilla pyret för första gången men samtidigt kan jag verkligen inte ta in det hela. Min sambo ser så ljust och positivt på tiden som är nu och är så förväntansfull. Jag vet att jag ska ta mig igenom en förlossning och sen är hon här och hur blir det då? Förmodligen helt fantastiskt. Men jag säger som du, jag måste nog känna på det hela först! Det är då allt kommer till en! Alla dessa 9 månader och det lilla liv vi fått! Lycka till!
Känner igen mig så mycket! Självklart längtar jag efter att få träffa det lilla pyret för första gången men samtidigt kan jag verkligen inte ta in det hela. Min sambo ser så ljust och positivt på tiden som är nu och är så förväntansfull. Jag vet att jag ska ta mig igenom en förlossning och sen är hon här och hur blir det då? Förmodligen helt fantastiskt. Men jag säger som du, jag måste nog känna på det hela först! Det är då allt kommer till en! Alla dessa 9 månader och det lilla liv vi fått! Lycka till!
Känner igen mig så mycket! Självklart längtar jag efter att få träffa det lilla pyret för första gången men samtidigt kan jag verkligen inte ta in det hela. Min sambo ser så ljust och positivt på tiden som är nu och är så förväntansfull. Jag vet att jag ska ta mig igenom en förlossning och sen är hon här och hur blir det då? Förmodligen helt fantastiskt. Men jag säger som du, jag måste nog känna på det hela först! Det är då allt kommer till en! Alla dessa 9 månader och det lilla liv vi fått! Lycka till!