FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE 2016-11-04 ♥
Torsdag 3/11 kl 20:00
Jag äter pepparkakorna två och två. Mellan dem kletar jag en rejäl men noggrann klick med ädelost på tub. Osten måste täcka hela ytan på den ena pepparkakan men det får absolut inte kleta på sidorna när jag sätter ihop dem. Varje par pepparkakor är ett mission och ”mensvärken” molar någonstans där inne. Jag är ensam hemma och tittar på premiären av ”Familjen Annorlunda” och tänker att det är ett jäkla bra preventivmedel ändå. Shit, tänk 8 barn?
Klockan 00:00
Att ligga sked är mysigt men varmt och extremt klibbigt efter en stund för en höggravid, det liksom klibbar i knävecken, så jag kryper ifrån Victor lite grann. Han vaknar till och jag säger ”det är något på gång”. Han halvsnarkar sig in i sömnen igen medan jag ligger klarvaken och känner. Känner efter i varenda cell i kroppen om det verkligen är något på gång. Är det värkar? Det där spända i magen, likt stark mensvärk som kommer och går? Skräckblandad förtjusning och pulsen ökar. Det bara känns.
Fredag 4/11 kl: 00:10
Kan ni ”smacka” med tungan mot gommen? (Erkänn ni alla provade nu? ;-)) Exakt det smackande ljudet hördes i mörkret – och det kom från murran?! ”Min fiffi smackade” säger jag och Victor muttrar något i sömnen. Gissa om mina ögon var stora som tefat där jag låg och vände ut och in på mig själv. Vad var det? Slemproppen?
Klockan 00:20
Jag har legat på sidan och rullar nu över min tunga kropp över på rygg. BAM! det rinner ur mig! Handen åker fort ner mellan benen och möter vattnet. I samma stund som jag känner det våta infaller ett lugn i mig. ”Eh, Victor … Jag skojar inte nu, men jag tror att vattnet har gått!” (Ja, jag var tvungen att försäkra honom om att jag inte skojade då jag liksom dragit det ”skämtkortet” innan ….) Det tog en halv microsekund innan V stod upp och sa att vi var tvungna att duscha!! Så med ena handen mellan benen och den andra i Victors, vagglade vi in i badrummet.
Klockan 00:46
Jag ställde mig snällt i duschen och sköljde av mig medan Victor satt på dass och googlade vad man ska göra när vattnet går och jag gång på gång säger att man ska ringa in till förlossningen – speciellt vi med 4 mil dit och med ett planerat snitt. Jag virar handduken runt min midja och tar mig halvt skakande in i sängen igen. Plötsligt blir jag nervös och vill inte alls ringa förlossningen. (Jag har STORA problem med att ringa samtal…) Men till slut ringer vi tillsammans och jag vet inte riktigt vad vi mumlar i munnen på varandra, men att en klar vattenavgång utan vidare värkar har skett når fram till slut. Barnmorskan tycker att vi ska avvakta till morgonen eftersom allt verkar lugnt och vattnet var genomskinligt och fint, de vill helst vänta tills morgonen innan de snittar i alla fall. Två Alvedon och sömn. Jo tjena!
Klockan 01:51
Direkt när vi la oss igen så kom värkarna. Först svaga med absolut mer känsla i dessa än ”mensvärken”. Så vi började klocka och en timma efter första samtalet så hade jag värkar á 1 minut med 1 minuts mellanrum. ”Det är absolut dags att komma in!”. Då går min älskade Victor ut i köket och KOKAR KAFFE. Jag utbrister vad vilken normal människa i världen skulle ha utbrist: SKA DU HA KAFFE NU??? Jo men visst, ska det bli barn behövs kaffe. Jag är märkligt nog väldigt fine med det, det är trots allt han som ska köra och går in till toaletten och mitt i en värk klipper jag till en blöja till en binda då det fortfarande sipprar fostervatten ur muttan. Lugn som en filbunke.
Klockan 02:30
Vi är framme i Växjö och värkarna har ökat i styrka men vi skrattar lite åt att det känns lite för lugnt för att vara på gång. Man har ju en uppstirrad, galen, bilfärd där ungen är påväg ut uppmålad i huvudet. Och här satt vi och andades i kapp och drack kaffe. Plötsligt säger Victor att han ABSOLUT måste ha snus. Det går inte att föda barn utan snus, det vet ju alla. Så vi fick ta omvägen till Teleborg då Statoil där är enda stället som har öppet vid den här tiden på dygnet. Det är nattlucka men inte en jävel i sikte, så där sitter jag i bilen med värkar och Victor knackar på varenda fönster och svär för sig själv. ”Vi ska ha barn nu, vi ska ha barn nu”
Klockan 02:45
Tack och lov är vi framme vid förlossningen och jag kommer knappt ur bilen. Promenaden till avdelningen är den längsta ever och värkarna avlöste varandra. Det gör ont och jag har svårt att ta mig fram. Vi fick direkt komma in i mottagningsrummet där de kopplade mig på CTG. Och där fick jag ligga i en timme?? På en smal, stenhård brits med strålkastarlampor rätt i nyllet. Jag hann knappt återhämta mig mellan värkarna och Victors hand blev mitt fokus. Den blev smalare och smalare, blåare och blåare.
Klockan 04:00
Efter en timma uppkopplad på CTG fick jag nog och skrek att jag inte ville mer, att nu fick de ta över. Nu hade jag testat på värkarbetet i fyra timmar och jag minns hur jag sa ”hur fan orkar vissa med detta i typ 25 timmar?” (Eloge till alla er kvinnor som gått igenom en vaginal förlossning ♥♥♥♥♥) Vår barnmorska Gunilla hade precis undersökt mig och jag var 3cm öppen och ringde till läkaren ner på operation. Hon kom relativt fort och babblade mest på om någon spruta och att vänta. Victor fick i uppgift att ta bort mitt nagellack och det måste ha sett så roligt ut. Där ligger jag med plågsamma värkar och får manikyr. När naglarna var rena och fina fick vi vårt förlossningsrum där en spruta sattes rätt i låret på mig. Den skulle tydligen få värkarna att lugna ner sig berättade Gunilla och till en början verkade det fungera. Gunilla var hos oss hela tiden och jag gillade henne så himla mycket.
Klockan 04:45
Värkarna tog fart igen och Gunilla ringde ner till OP på en gång, innan hon satte en kateter på mig.
Klockan 05:00
Mellan två värkar förflyttar Victor och jag oss in i duschen för att tvätta mig med bakteriedödande tvål. Att jag skulle göra det själv var ju rena skämtet, så Victor fick snällt följa med. Han hade säkert tänkt annorlunda om han visste att jag var tvungen att tok-bajsa mitt i allt (på toaletten inte i duschen). Men det var för sent då! Så med kragen på tishan tryckt mot näsa och mun, gapskrattandes mellan värkarna hjälper han mig att bli ren. På med de snygga nättrosorna och sjukhusrocken innan vi tassade tillbaka in på rummet. Värkarna var så pass smärtsamma och jag fick jättesvårt att slappna av – och jag hade ju redan gett upp, så paniken grep tag i mig. Gunilla frågade om jag ville ha lustgas – men tuben krånglade och 2 minuter efter att hon sprungit för att hämta mer/ny så kom hon tillbaka. ”Nu är det dags!”
Klockan 05:30
Vi rullar ner mot OP. Victor kör bebisvagnen och jag åker delvis kvidande i sängen. Inne i OP-salen tar en helt underbar kvinnlig narkosläkare emot mig/oss. Det är en massa folk i salen men det är henne jag fäster mitt fokus vid. Jag minns också den manliga narkosläkaren som presenterar sig som den som har i uppgift att sätta ryggbedövning på mig. Då min rygg består av skruvar och stänger så kan det bli svårt att sätta även en ryggbedövning (alltså inte samma som EDA som jag redan innan visste att jag inte skulle kunna få) men att han ska kolla ordentligt. Han klämmer på mig en stund och jag hoppar av köld (lätt -10 grader där inne..) Jag och den kvinnliga narkosläkaren pratar om Manfred, hon är lugnet själv.
Klockan 05:40
Den manliga narkosläkaren konstaterar att en ryggbedövning inte går att sätta och att de ska söva mig. Jag behåller lugnet, jag har trots allt gjort det där med sövning förr och helt ärligt var jag för smärtpåverkad och uppjagad att jag nog inte orkade bry mig. Victor som fått byta om för att vara med fick gå ut igen, men innan dess kysste han mig otaliga gånger och vi ropade JAG ÄLSKAR DIG till varandra innan allt mitt fokus hamnade på den kvinnliga narkosläkaren igen. Hon berättade lugnande att jag inte skulle behöva vara sövd längre än nödvändigt och att när jag vaknar har jag min Manfred hos mig och håller mig i handen.
Klockan 06:00
”NU SÖVER VI” och jag är väck.
Klockan 06:03
Manfred är ute och Victor som sitter i rummet bredvid med bara en skjutdörr emellan oss får höra det mest underbara ljud; vår skrikande bebis♥ De kommer snabbt in med honom och personalen som suttit med Victor ropar ”VÄLKOMMEN BEBIS!” Han är invirad i täcken och handdukar och har en liten mössa på huvudet. Direkt fram till Victors famn- nu är han pappa!!!! Allt detta finns på film och Victor står bara och ler, lite omtumlad av situationen. Det här är hans son. Vips så¨ kom han! Manne läggs på en brits och Victor får klippa navelsträngen. Strax därefter får grabbarna komma tillbaka till vårt förlossningsrum och jag rullas till uppvaket.
Manfred ca 1 minut gammal ♥
I väntan på mamman myser grabbarna rejält ♥
Tittut! ♥
Klockan 08:00/08:30
Jag vaknar upp och möter ett välbekant ansikte. Det är en tjej jag jobbat med för tuuuusen år sen och jag ler och säger ”jag känner igen dig”. Tiden här på uppvaket är extremt lullig och jag pendlar mellan vaken och sömn. En barnmorska kommer till mig två gånger för att trycka mig på magen (AJJJJJJ!!!) för att se så att livmodern börjar dra ihop sig. Jag får tillslut lite dricka och jag upptäcker att jag har sladdar exakt överallt. Jag frågar gång på gång när jag får träffa mina killar men vi får vänta ett bra tag på försenade blodprov och jag får morfin så det står härliga till.
Klockan 10:00
ÄNTLIGEN får jag lov att lämna uppvaket. Öronen susar och jag är otålig! De kör mig i de lååååånga korridorerna och när vi tillslut kommer till vårat förlossningsrum spejar jag överallt i rummet efter dem, men jag ser dem inte. Längst in kommer Victor mig mötandes och i famnen har han ett knyte med de största ögonen i mannaminne. Vår son ♥ Lilla Manfred. ”Han är jättestor!” säger Victor och Manfred läggs på mitt bröst. Han tar direkt bröstet och en barnmorska säger att han känner igen min lukt. Så där låg jag, hög som ett hus med susande öron och med våran son på mitt bröst. Jämte mig står min allra bästa vän och största kärlek. Vi fixade det! Han var här nu! Obeskrivligt ♥
Första mötet med Manfred ♥♥♥♥
Halvsovandes hela dagen med ett lyckorus i kroppen. Det kändes så naturligt att han var vår ♥
Jag har fått förfrågan att skriva mer om själva OP och det kommer! Men jag hade en väldigt positiv upplevelse med allt ihop och jag vill tacka all personal på BB och min älskling. Utan dig vore jag ingenting och även om det är på mig ärret sitter så gjorde vi det här ihop ♥ Jag älskar dig!
Lipar som en tok ❤ Tänk att det var just lille Manfred som kom till er, som valde er till mamma & pappa
Lipar som en tok ❤ Tänk att det var just lille Manfred som kom till er, som valde er till mamma & pappa
Lipar som en tok ❤ Tänk att det var just lille Manfred som kom till er, som valde er till mamma & pappa
Hur kommer det sig att ni gjorde en planer kejsarsnitt? ?
Hur kommer det sig att ni gjorde en planer kejsarsnitt? ?
Hur kommer det sig att ni gjorde en planer kejsarsnitt? ?
Sooo much love!!! Dör för sista bilden, sötaste ni ???
Sooo much love!!! Dör för sista bilden, sötaste ni ???
Sooo much love!!! Dör för sista bilden, sötaste ni ???
blev helt tårögd! wow vad fantastiskt <3
riktigt bra skrivet! seriöst och kändes ärligt med ändå skämtsamt emellanåt, ja gillart!
stort grattis fin fina du <3
blev helt tårögd! wow vad fantastiskt <3
riktigt bra skrivet! seriöst och kändes ärligt med ändå skämtsamt emellanåt, ja gillart!
stort grattis fin fina du <3
blev helt tårögd! wow vad fantastiskt <3
riktigt bra skrivet! seriöst och kändes ärligt med ändå skämtsamt emellanåt, ja gillart!
stort grattis fin fina du <3
Gud va underbart! Jag sitter och lipar som en tok. Vilka minnen som väcks! Verkar ha varit en super bra förlossning för er del! Själv låg jag i 32+ timmar innan liten valde att se dagsljuset ?
Åh så underbart! ❤️
Gud va underbart! Jag sitter och lipar som en tok. Vilka minnen som väcks! Verkar ha varit en super bra förlossning för er del! Själv låg jag i 32+ timmar innan liten valde att se dagsljuset ?
Åh så underbart! ❤️
Gud va underbart! Jag sitter och lipar som en tok. Vilka minnen som väcks! Verkar ha varit en super bra förlossning för er del! Själv låg jag i 32+ timmar innan liten valde att se dagsljuset ?
Åh så underbart! ❤️
Ja vår älskade plutt♥️
Ja vår älskade plutt♥️
Ja vår älskade plutt♥️
Pusss frej??
Pusss frej??
Pusss frej??
Tack???
Tack???
Tack???
STOR APPLÅD!!!! ??? fan vad stark du är!!!! Jag hade aldrig klarat de ♥️
STOR APPLÅD!!!! ??? fan vad stark du är!!!! Jag hade aldrig klarat de ♥️
STOR APPLÅD!!!! ??? fan vad stark du är!!!! Jag hade aldrig klarat de ♥️
Det blir lite för lång tid att ligga med värkar så länge dock. Den där lyckan när bebis läggs på bröstet är inte lika stor då (för mig) jag var bara otroligt lättad att det var över. Så hopps på kortare förlossning nästa gång ?
Men herre Gud vilken mysig tid ni har framför er nu! Som alla säger – njut! ??
Det blir lite för lång tid att ligga med värkar så länge dock. Den där lyckan när bebis läggs på bröstet är inte lika stor då (för mig) jag var bara otroligt lättad att det var över. Så hopps på kortare förlossning nästa gång ?
Men herre Gud vilken mysig tid ni har framför er nu! Som alla säger – njut! ??
Det blir lite för lång tid att ligga med värkar så länge dock. Den där lyckan när bebis läggs på bröstet är inte lika stor då (för mig) jag var bara otroligt lättad att det var över. Så hopps på kortare förlossning nästa gång ?
Men herre Gud vilken mysig tid ni har framför er nu! Som alla säger – njut! ??
Nä fy förstår det! ???
Nä fy förstår det! ???
Nä fy förstår det! ???
Så kul att läsa och superbra skrivet! ? grattis till det bästa som finns! ?
Så kul att läsa och superbra skrivet! ? grattis till det bästa som finns! ?
Så kul att läsa och superbra skrivet! ? grattis till det bästa som finns! ?
Ååh va mysigt!! har själv bara en ynka månad kvar snart så det är jättespännande att läsa andras förlossningshistorier, även fast man blir lite smått nervös! Hehe.
Ååh va mysigt!! har själv bara en ynka månad kvar snart så det är jättespännande att läsa andras förlossningshistorier, även fast man blir lite smått nervös! Hehe.
Ååh va mysigt!! har själv bara en ynka månad kvar snart så det är jättespännande att läsa andras förlossningshistorier, även fast man blir lite smått nervös! Hehe.
Med 1a sonen låg jag i ca 36 timmar innan han ville komma ut!
Och med 2a sonen var det ca 6 timmar sen kom han (vilken skillnad va, på förlossning med 1a & 2a??)
Söt din pojke var/är
Men hur lång var han och hur mycket vägde han??
Min 1a var 53 lång och vägde 3980
Min 2a var 53 lång och vägde 4210 ?
Med 1a sonen låg jag i ca 36 timmar innan han ville komma ut!
Och med 2a sonen var det ca 6 timmar sen kom han (vilken skillnad va, på förlossning med 1a & 2a??)
Söt din pojke var/är
Men hur lång var han och hur mycket vägde han??
Min 1a var 53 lång och vägde 3980
Min 2a var 53 lång och vägde 4210 ?
Med 1a sonen låg jag i ca 36 timmar innan han ville komma ut!
Och med 2a sonen var det ca 6 timmar sen kom han (vilken skillnad va, på förlossning med 1a & 2a??)
Söt din pojke var/är
Men hur lång var han och hur mycket vägde han??
Min 1a var 53 lång och vägde 3980
Min 2a var 53 lång och vägde 4210 ?
Åh jäklar vilken stålkvinna!? ”Lillplutten” var 52cm och vägde 4118g!!
Åh jäklar vilken stålkvinna!? ”Lillplutten” var 52cm och vägde 4118g!!
Åh jäklar vilken stålkvinna!? ”Lillplutten” var 52cm och vägde 4118g!!
Du har något UNDERBART att se fram emot! Det här är ju min uppfattning, och att jag hade ett snitt planerat gjorde att jag ”gav upp” värkarbetet. Jag tror på kvinnan och du kommer klara det galant???
Du har något UNDERBART att se fram emot! Det här är ju min uppfattning, och att jag hade ett snitt planerat gjorde att jag ”gav upp” värkarbetet. Jag tror på kvinnan och du kommer klara det galant???
Du har något UNDERBART att se fram emot! Det här är ju min uppfattning, och att jag hade ett snitt planerat gjorde att jag ”gav upp” värkarbetet. Jag tror på kvinnan och du kommer klara det galant???
Tack??
Tack??
Tack??
Pga ryggproblem ?
Pga ryggproblem ?
Pga ryggproblem ?