ETT TRÖSTSAMT BESÖK PÅ BVC

Glad kille på BVC idag <3

Jag hade som sagt mitt mamma-samtal idag där jag fick kryssa i svarsalternativ på frågor gällande senaste veckans mående. Till exempel om jag känt mig mer ledsen än vanligt eller gladare än tidigare. Vi pratade också om hur förhållandet mellan mig och V påverkats sen Manfred kom och om jag upplevde mig själv vara räddare för ”livet” än vad jag varit tidigare, såsom att vara iväg själv eller att köra bil. Vi tog upp hur viktigt det är att få vara ensam ibland men även att komma ut och känna gemenskap. Vi kom fram till att det första året som föräldrar ÄR jobbigt och prövosamt. Vi två är tre nu och vi måste hitta varandra alla tre. Klura ut vad som funkar och inte funkar, vad vi har för styrkor och svagheter som familj och innebörden av att prata med varandra. Också att bära varandra, både när det går tungt och när det går lätt. Victor fick vara med så vi kunde diskutera allt tillsammans. Hon sa många viktiga saker som vi båda tänkt på själva men som vi aldrig nämnde för henne – vilket känns så jäkla skönt, för det blev svart på vitt att det är såhär det är och ska vara när man går igenom detta fantastiska och att få lite vägledning att plocka fram när vi stöter på problem – för det kommer vi ju göra! Victor och jag är och har alltid varit världens bästa team och det här fixar vi galant. Inget snack om saken! <3

Efter BVC åkte jag hem till Emma och när grabbarna slutade jobba hade vi maten klar. Nu ligger lilla skrutten utfläkt på mitt bröst och har äntligen däckat efter att ha kämpat emot sömnen en sväng. Vi bölar till Cancergalan och om jag får bestämma så kryper vi snart ner i sängen. Helt slut! GODNATT♥️