ett riktigt lyckorus.

Rent generellt är livet som en rak linje, där allt går på rutin. Vi gör det vi alltid gör. Livet ser lite ut som en mat-och-sov klocka och likt Skalman rättar vi oss efter vårt vardagstugg. Beroende på om vi går i skola eller om vi jobbar, så är dessa två saker en väldigt stor del av just det vardagstugget. Därför är det viktigt att vi hittar guldkorn i de, men det kan vi tala om en annan gång. Det jag vill komma fram till är att vi bara hänger på oss själva. Dag ut och dag in och oftast reflekterar vi inte över vad vi egentligen håller på med. Och om vi nu reflekterar över det så är det ofta i den negativa andan. Att vi får psykbryt på att ingenting händer och att vi behöver förändring och det NU.

Men så kommer den där underbara, lyckosamma, reflektionen som slår dig i nyllet och magen med en stor vinterkänga. Och hej och hå så är fjärilarna i magen på frilufsdag och du får det där dumma smajlet i nyllet och du väljer låtar som ”Master Blaster (Jammin’)” med Stevie Wonder medan du glatt rensar ut varenda gaderob i hela lägenheten. Du spelar den också på repeat så många gånger att dina grannar slutar le åt dig när ni sedan möts i trapphuset.

Så har jag det idag. Jag är fantastiskt lycklig! Och jag tänker rida på den här lyckovågen tills jag ligger som en strandad valross på strandkanten när ruset sen försvinner. Jag vaknar med en enorm energi för livet och allt vad det innebär, både jobb och privatliv. Det är vid sånahär dagar som jag ställer mig frågande till alla mina psykiska svagheter. Hur kan jag, som har det SÅ JÄVLA BRA, vara deppig? Men så vet jag ju att inget varar för evigt. Jag ser våra känslor som en cirkel. Där CP-LYCKLIG och DEPPIG ligger jämte varandra, därför blir kontrasten mellan de olika väldigt stor och infinner sig snabbt.