ETT KÄRT ÅTERSEENDE.

Det värsta med att ha ett liv är att det ibland hamnar emellan. Jag tänker ofta på att förra året levde jag i ett helt annat liv. Jag jobbade och jag umgicks med helt andra människor. För två år sedan var det likadant, ett helt annat umgänge. Saknar dom där brudarna, men som sagt – livet kommer alltid emellan. Jag och Jonna tog en fika för ett bra tag sedan och Olivia och jag hinner ALDRIG ses. Cornelia träffade jag i all hast på MEDINA för några helger sedan. Läskigt och tråkigt att de var alla mina närmsta vänner för bara två år sedan och nu ses vi typ aldrig. MEN!! Jag ska alldeles strax sticka på en promenad med Olivia. Vi ses ibland på bussen, haha. Skönt ändå att allt är som vanligt när vi väl ses. Så på med löpardojjorna (Ollan står för löpet dock) och kepsen så kör vi. HÄRLIGT