EN TYPISK DRA-TÄCKET-ÖVER-HUVUDET DAG

Här har det gått i ca noll kilometer i timmen hittills, då lillfisen vaknade redan vid 02;30 inatt och kunde inte somna om. Och det är ju inte direkt så att småbarn ligger tysta och stirrar i taket när de inte kan sova som en annan, nej nej. Det ska kånkas och stönas och gnällas och slängas med nappen för att sen gnälla efter den igen och sparka av sig filten och fäktas med armarna och rivas i ansiktet. Till slut blev jag så trött på att ligga med nyllet inklämt mellan springorna på spjälsängen och försöka hålla i nappen där i mörkret att jag gick upp med honom en sväng. Vi tog blöjan och busade lite på skötbordet (jag vet, bästa idén everrrr att väcka upp ongen ytterligare hehe) innan jag gjorde i ordning en flaska mat i vår Baby Bezzer, som för övrigt är den mest välinvesterade mojängen någonsin … som jag inte investerat i … för .. det var inte jag som betalade den … men ändå! Han glufsade i sig den och så somnade vi om. Men det sa bara vips och så ringer Victors alarm och JAHAAAAAAAAAAAAAA då var bebis vaken igen och där och då ville jag typ skjuta Victor i hövve.

Helt plötsligt börjar Manne gråta hej vilt och smäller raketer med röven så det står härliga till. Jag lyfter över honom i sängen då mitt lata lilla ego inte orkade gå upp och magmassera vid skötbordet om det nu inte skulle bli något bajs som resultat, då kunde jag ju lika gärna massera och släppa loss brakskitarna i sängen utan att behöva kliva upp. Mycket riktigt kom det ett gäng pruttar innan han somnar bredvid mig i sängen igen och vaknade inte förrän vid 9:30 – OCH GRÅTER? Men vafanken tänkte jag där jag satt och gosade in näsan i nacken på honom och höll honom så nära mig som det bara gick med mitt blödande mammahjärta. Helt plötsligt börjar han klökas som en tok och rent instinktivt för jag fram handen för att fånga upp kaskadspya. Så här i efterhand är jag väldigt glad att han inte spydde. Vi gick upp till skötbordet där han la några raketfisar och låg sen och jollrade med världens smile. Ut i köket för att fixa en flarra med käk och då klöks han sådär igen och den här gången håller jag honom över diskhon som om han var en påse med hundskit. ”Kräks då gubben” hör jag mig själv säga, men icke. Snart jollrar han igen och klippte sen hela flaskan. Och nu? Svinglad i babysittern framför Desperate Housewives. Ja jag sä då det, våra bebisar är stora mysterier och jag längtar tills han kan tala om för mig vad som är fel! Jag vet inte om det blir ren och skär panik i mig varje gång han visar missnöje bara för att han typ aldrig blir ledsen och jag aldrig hinner vänja mig? Tröstande är det i alla fall att han verkar reda sig snabbt och blir sitt glada spralliga ja på en gång. Bästa kompis!

Med andra ord är jag lite seg i kolan idag och Manne ligger back någon timmas sömn så vi blir bara hemma och gosar idag. Grått och jäkligt ute är det också. En typisk ”dra-täcket-över-huvudet-dag”!