Del. 2 – inskrivning hos vår barnmorska
När jag fick reda på att jag var gravid så var mina första tankar hur allt ens skulle funka i praktiken. Rent krasst visste jag ju hur en graviditet fungerar – att man i nio månader växer och gror och sen kommer den största gåvan någonsin och … sen börjar det! Men hur fungerar det på vägen? Vem ska jag prata med? Hur kommer jag i kontakt med barnmorskan? När ska jag ens ta kontakt? Hur ofta ska jag räkna med att gå på undersökningar? Mitt kontrollbehov expanderade lite grann om vi säger så. Tacksamt nog ringde vårdcentralen upp mig någon timme efter att jag plussat på stickan eftersom jag skulle till dem angående en HELT annan grej och sköterskan i växeln hjälpte mig! Jag hade vid det här tillfället inte ens berättat för Victor ännu så jag tog numret till kvinnokliniken och avvaktade sen några dagar.
När jag väl ringde så var det min barnmorska som jag fick prata med, av ren slump. Hon frågade när jag hade min första dag på min sista mens och när jag plussade på stickan. På så vis kunde hon räkna ut hur långt kommen jag var (daahhh, det hade jag ju gjort på EN gång!!) Sen fick jag information om när jag skulle på den så kallade inskrivningen. På inskrivningen lämnar man blodprover och väger sig – allt detta håller man koll på under hela graviditeten. Jag hade fått hemskickat lite papper med eventuella familjelära sjukdomar som jag fyllt i och tagit med mig vilka vi gick igenom med vår barnmorska. Vi pratade om mat och motion och även risker för missfall och sådant. Victor och jag var beredda att be om ”extra” undersökningar p.g.a min familjs tidigare fostersjukdomar. Men vår barnmorska såg till att vi skulle få det innan vi ens hann nämna det!
Vi pratade om hur vida Victor och jag ville göra ett KUB-test (en kombinerad blod-och ultraljudskontroll där man mäter fostrets nacke och på så vis kan kartlägga risken på tre olika kromosomfel, b.la Down Syndrom) vilket vi kommit överens om att vi ville. Och med tanke på vår ”riskzon” så ringdes det massa samtal till läkare om hur vida vi skulle göra ett utökat KUB-test redan på en gång – och då behövdes det exakta uppgifter om hur långt gången vi var. Så vi fick helt enkelt kila iväg på en ultraljud redan då! Så jag la mig där på britsen, de släckte ljusen, Victor satte sig på stolen jämte mig och vips så var vår lilla fis där! 3,7cm liten och helvild. Vinkade, sparkade och var helt underbar …… och jag började GAPSKRATTA!! Det var så himla stort och jag som annars gråter bara skrattade, jag skrattade så mycket att barnmorskan fick ta en liten paus – det gick ju inte att se något 😉 Vi fick backa två dagar i tiden och så fick vi vårat datum till nästa undersökning. Och så fick vi en bild. Det är det finaste fotot jag har ❤ Jag bär med mig det i min almanacka. Efter ultraljudet och inskrivningen så kändes det verkligen som första steget hade tagits – och det kändes jättebra! Allt bara faller på plats.
– KUB-testet gjordes den 2/5 och allt såg jättebra ut ❤❤