BULLE I UGNEN.

ÄNTLIGEN får jag berätta – jag är knocked up!

Jag bara skojar! Det här är minstingen i vår familj, lilla Lily. Det är min storasyster Johanna som bär på denna lilla, lilla tjej som kommer till oss i augusti. Hennes storebror Nilas, Theo och Lewisias lillebror, hjärta slutade slå för två år sedan och rädslan för att denna lilla krabat skulle lämna oss för tidigt hon också har hängt efter oss så länge. Jag har dock varit säker på, och ÄR säker på, att hon kommer komma med storm och vara helt perfekt. När man letar efter avvikelser hos foster kollar man ofta i ansiktet, för där syns det ofta om det är något som inte står rätt till (absolut inte alla avvikelser syns i ansiktet) men lilltjejen har legat med både armar, händer och navelsträng för ansiktet så det har inte gått att se henne. Men idag kände hon för att visa upp sig. Och SÅ fin hon är! Att se ultraljudsbilder är rätt roligt ändå, jag är lätt en av de som kommer kolla in mina ungar så ofta det går. Vill veta könet också. Är för otålig för att vänta Och visst är det roligt med spädbarn? Att alla är så fula? Haha! Men en efterlängtad liten goding lär sällan ses som ful. Lily – vi längtar efter dig?