Header Image

josefine lind

Välkommen till en av Sveriges öppnaste och (h)ärligaste blogg! Jag som delar med mig av tankar, humor och vardag om det unga mammalivet heter Josefine. Jag är 24 år och är soon-to-be tvåbarnsmamma, med knappa året emellan mina två. Var inte rädda att ställa frågor eller peppa varandra bland kommentarerna och följ mig gärna på Instagram!

BLODTRYCKSFALL.

Publicerad,

 

Igår fyllde allas våran Henning år och eftersom den lilla fuckern tog med sig sin brud och flyttade till Lund skulle vi inte få fira tillsammans som sig bör. Trodde han! Största delen av gänget drog ner igår och halva av oss var där när han kom hem från sin spa-dag och jag, Anna och Eric var nere igårkväll runt klockan nio. Plingade på dörren och sjöng, underbart överraskad kille!! Vi käkade indiskt och tårta innan vi drog ut på en kortare barrunda. Imorse skulle jag gå upp och kissa och när jag tvättade händerna känner jag att jag mådde lite illa. Går ut i köket för att ta ett glas vatten och då svartnar det helt för ögonen (brukar göra det men bara för en kort sekund, men nu såg jag verkligen ingenting) Började kallsvettas och andades kraftigt och sen kände jag hur hela kroppen bara stängdes av och jag höll ihop på golvet. Tuppade egentligen bara av en kort kort stund för jag hörde hur jag liksom drog armarna bland disken i fallet ner. Gänget i vardagsrummet skrattar till lite för de hörde hur jag typ rev hela jävla köket och allt jag fick ur mig va ”jag tror jag svimmade” Allt är kolsvart och jag hör hur alla står runt mig, Anna till och med slog mig i ansiktet och skrek  hahaha. De satte mig på en stol och då blev allt värre och jag tuppade av igen. Huvudet föll bakåt och mina läppar var helt likbleka. Det var så jävla läbbigt! Jag hörde dem hela tiden, var medveten men så sjuuuukt långt borta – som om jag var i min egna inre källare liksom. Fick tillslut fram att jag måste lägga mig ner. Då halvt lyfter de in mig till sängen och väl där får jag tillbaka blodet i skallen och synen kommer tillbaka. De fattade ju inte vad som hände och Anna trodde på riktigt att jag höll på att dö. Det man ska göra när någon svimmar är att låta dem ligga kvar och eventuellt lägga benen på höjd. Att sätta mig upp gjorde ju såklart allt värre för skallen fick ju inget blod, men jag är SÅ tacksam över att jag inte var själv när detta hände. Jag slog i ögonbrynet lite grann i fallet och rev mig på armen. Hade ju suttit fint med en blåtira Flört Nä, riktigt obehagligt. Jag tror det är för att jag har mens nu. Min mormor fick alltid så mycket blodbrist när hon var ung så mamma var inte förvånad. Har fixat järntabletter nu som jag ska äta i en vecka eller två.

 

Nähheeee. Nu ska jag gå och lägga mig. Imorgon går bilen tidigt mot Stockholm och på söndag morgon går flyget till Bodrum!! HALELUJAH

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *