Besök hos BM & en reality check
Spända satt vi i väntrummet för att få träffa barnmorskan. Eller egentligen är hon överläkare & inte "vår" barnmorska. "Ska vi inte skita i tårtan och kolla på lappen själva istället??" – ja undra hur många gånger jag både tänkte och sa den meningen…. Vi berättade för henne att vi inte ville veta direkt och jag förberedde mig på att inte få se bebben på skärmen alls idag. Men det fick vi!♥️ Vi kollade på hjärtat, lungorna, njurarna, kroppspulsådern osv. Allt såg väldigt bra ut! Vi fick också se fötterna (åååh så sötaaaa!!!!) och händerna – 10 fingrar & 10 tår!! Vi fick också se ryggraden i 3D och den var spikrak sa hon, då andades den här mamman med stelopererad skolios ut ska ni veta! (Obs! Skolios går inte att tyda så tidigt) Helt plötsligt var hon klar och plockade ihop. "Jag har redan sett vad jag behöver". Tänk att vara så skicklig på det nya livet. Herregud. Fantastiskt!
Med kuvertet och bilderna på fisgrisen gick vi glada där ifrån. Men sen hände något. Jag kunde inte avgöra om det var besvikelsen över att inte veta och vetskapen att inte veta i ca 1 vecka till eller om det var hormonöversvämning – men jag blev SÅ ledsen. Såhär några timmar senare kan jag konstatera att det blev så jäkla verkligt allt ihop. I kuvertet står det vem det är där inne i magen. Då har vi plötsligt ett namn på filuren. Då blir allt på riktigt ytterligare och det gjorde mig skraj! Samtidigt som jag är extremt nyfiken.. Upplopp av känslor så att säga. Älskade lilla korvgryn, vem är du?♥️