ATT UNNA SIG LITE VARDAGSHJÄLP

Jag sa alltid innan jag ploppade ut min älskade Manfred att jag aaaaaaaaaaaaabsoluuuuuut inte skulle bli en såndär inskränkt mamma som bara är mamma, som aldrig bara är själv. Skulle absoooluuuut inte kretsa hela mitt liv kring mitt barn, utan ofta ta friheten att hitta på något för min skull. Well …… Så blev det väl inte direkt.. Jag är dock rätt duktig på att haffa de där små stunderna av egentid. Typ ett frisörbesök eller en fika medan Victor har Manne.

Att be om vardagshjälp är dock lite lurigt, men idag satt jag och tänkte på att jag måste bli bättre på det. Jag har mycket familj här i Norrhult som gärna tar Manne på en promenad medan jag bara får andas ut lite. Men jag tror man är expert på att känna att ”äsch, en annan gång kanske”. Oftast går det ju skitbra att underhålla honom och samtidigt få saker gjorda, men jag tror man ändå måste få känna att man får unna sig lite egentid och att det inte alltid måste vara en dusch som varar längre än 30 sekunder på kvällen när Victor kommit hem.

Dagen idag har minst sagt varit helt upp och ner och efter 2 timmars stillasittande i soffan med Manfred sovandes, alldeles svettig, på armen (som ju domnade bort efter 2 minuter) eftersom det inte alls gick för sig att sova någon annanstans, så kände jag för en nypa frisk luft. Vi gick i solen och jag fick samla energi och när vi kom tillbaka hem satt vi på uteplatsen i solen tills V kom hem. När han då kläcker ut sig att han ska iväg och byta däck på bilen och sen hjälpa en hyresgäst med lite grejer kände jag bara : VART ÄR DIN MAMMA? Så nu har farmor Helen Manfred hos sig och jag dricker kaffe i fåtöljen. Ska ta en dusch (ironiskt nog) och sen äta gröt i morgonrocken. Lägga undan telefonen och raka benen. Jajejmänsan. Det är grejer det!

Lillskiten päronpung och hans trötta mamma